En gnutta tröst
Jag och min bror Tim befann oss i stan igår natt/idag morgon när nya Bond hade premiär. Jag är en stor fan av den nya ådran av Bond som i estetiken har börjat från scratch, lite som Nolans Batman-rullar har gjort. Bond är ingen stå-uppare (även om det är en stor del av charmen och dramaturgin i de äldre rullarna) utan en kallblodig agent som är mer rädd för kattungar än att drämma någons ansikte i handfatet. Som det ska vara om man har license to kill.
Jag håller med kritikerkåren om att den här filmen inte är lika vass som Craigs debut, Casino Royale. Jan Söderqvist på, den annars så eminenta tidningen, SvD hade nog både lågt blodsocker och en skilsmässa pending när han i sin recension sågar filmen. En mer nyanserad bild av filmen går att få i Per Marklunds text på film.nu.
Lite svar på tal på Söderqvists smörja i recensionens kommentarer:
Jag håller med kritikerkåren om att den här filmen inte är lika vass som Craigs debut, Casino Royale. Jan Söderqvist på, den annars så eminenta tidningen, SvD hade nog både lågt blodsocker och en skilsmässa pending när han i sin recension sågar filmen. En mer nyanserad bild av filmen går att få i Per Marklunds text på film.nu.
Lite svar på tal på Söderqvists smörja i recensionens kommentarer:
Obama går nuts
Det är inte bara i länder där societeten kör Opel som det går att köpa sig ett ämbete. Obamas senaste kampanj är minst sagt vulgär. Med en reklamfilm på 30 minuter under bästa sändningstid på SJU av landets största tv-kanaler, för den fagra summan fem miljoner dollar, så får han chansen att spyr ut sig breathtakers i stil med "i still see optimism. And hope." för det minst sagt lättpåverkade amerikanska folket.
*Basröst*: "Chaaaange"
Det är alltid lika kul att se kampanjer som jobbar efter principen att syns eller sägs en sak tillräcklig ofta så måste det vara sant. Varför oroa sig, det funkade ju bra med Bush W. Eller hur?
Sundpan
Rockin sundpan ikväll med padre. Tog vårt pick och pack och åkte till närmaste sportsbar, O'Learys i Sundbyberg.
Blir mycket smygreklam för O'Learys här på bloggen men det är ett så jäkla najs ställe att det är svårt att hålla tassarna borta. Och då menar jag inte bara från deras Boston Celtic Burger, nu endast 75 :- på lunch 11-13. Film är bäst på bio, fotboll är bäst på storbild.
Det var Londonderby på menyn där ett semitrögt Arsenal, som hittils inte levt upp till förra höstens fantastiska form, tog emot losergänget Tottenham. Förfallet sen tidigare säsongers dubbla 5:e platser är uppenbart när man ligger sist av alla lag. Spelmässigt brukar dock Tottenham kunna sprattla till då och då och bjuda upp rejält till dans. Så även denna kväll. 4-4 med två Spurs-mål i slutminuterna, säga vad man vill om laget men vilket skådespel. Går ni hit ofta?
Blir mycket smygreklam för O'Learys här på bloggen men det är ett så jäkla najs ställe att det är svårt att hålla tassarna borta. Och då menar jag inte bara från deras Boston Celtic Burger, nu endast 75 :- på lunch 11-13. Film är bäst på bio, fotboll är bäst på storbild.
Det var Londonderby på menyn där ett semitrögt Arsenal, som hittils inte levt upp till förra höstens fantastiska form, tog emot losergänget Tottenham. Förfallet sen tidigare säsongers dubbla 5:e platser är uppenbart när man ligger sist av alla lag. Spelmässigt brukar dock Tottenham kunna sprattla till då och då och bjuda upp rejält till dans. Så även denna kväll. 4-4 med två Spurs-mål i slutminuterna, säga vad man vill om laget men vilket skådespel. Går ni hit ofta?
Det är alldeles för sällan som jag spenderar kvalitetstid med päronen faktiskt. Tennisen härom helgen får gärna bli ett återkommande inslag och likaså kvällens eskapad med fotboll och nachos. Imorgon fortsätter jag trenden med att hålla the good times inom familjen då jag och brorsan lutar oss tillbaka för att se nya Quantom of Solace klockan 23.59. Om jag bara klarar att hålla mig vaken, det vill säga.
Man måste alltid bygga grunden för att kunna lägga på taket, därför är det inte mer än rimligt att jag säger godnatt för dagen och tackar för en god kväll. You stay classy San Diego.
Kontoret
Höstlov i Stockholm och alla elever ligger hemma och jäser framför GTA 4. Här på NSG betyder inte det att man åker till Barcelona och softar (Om man inte är Johan som är där nere och klättrar) utan höstlov betyder tid att arbeta på kontoret.
Tur är väl det då mitt knä fick en kyss i söndags och därför inte är lämpat att ränna runt på skolor med. Kryckorna jag använder är dock lite overkill, kan ju ändå gå utan.
Idag pissar vi på TV4 Sport här på Non Smoking (i alla fall jag), TV4 Sport som skulle sänt Blaugranas Spanska Cupen match igår. Som vanligt hittade man dock en ursäkt för att inte sända matchen, senast detta hände var det för att visa en NHL-match som även sändes samtidigt på canal+. Denna gången blev mitt kära barca petat för tredje perioden av en match i Hockeyallsvenskan och den flerfaldigt emmy-belönade serien "Smärtsamma smällar". Bra jobbat TV4.
Nu var det ingen fotbollsfest jag missade i och för sig, vi vann med 1-0 under kontrollerade (sömniga) former med de flesta stjärnorna på bänken. Har snart pissat klart.
Såja, för nu är det dags att dela ut lite ros. Denna dagens ros går till glädjespridaren Johnny Drama i Entourage. Vilken man, vilken fysik, vilken galning. Ett skådespel. Tack, Drama.
Tur är väl det då mitt knä fick en kyss i söndags och därför inte är lämpat att ränna runt på skolor med. Kryckorna jag använder är dock lite overkill, kan ju ändå gå utan.
Idag pissar vi på TV4 Sport här på Non Smoking (i alla fall jag), TV4 Sport som skulle sänt Blaugranas Spanska Cupen match igår. Som vanligt hittade man dock en ursäkt för att inte sända matchen, senast detta hände var det för att visa en NHL-match som även sändes samtidigt på canal+. Denna gången blev mitt kära barca petat för tredje perioden av en match i Hockeyallsvenskan och den flerfaldigt emmy-belönade serien "Smärtsamma smällar". Bra jobbat TV4.
Nu var det ingen fotbollsfest jag missade i och för sig, vi vann med 1-0 under kontrollerade (sömniga) former med de flesta stjärnorna på bänken. Har snart pissat klart.
Såja, för nu är det dags att dela ut lite ros. Denna dagens ros går till glädjespridaren Johnny Drama i Entourage. Vilken man, vilken fysik, vilken galning. Ett skådespel. Tack, Drama.
Grande Drama
Not in any of my five towns
Mer än en klubb
Ja alltså det gör inte direkt ont att hålla på barca just nu. 5-0 i pausen mot Almeria nu, kan inte vänta på att andra ska börja!
Puyol och grabbarna
bbbrrrreaking
tränade igår, enjoy
Livet i 100 knyck
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah faaan va skönt. Så känns det nu när jag äntligen kan pusta ut. Det har varit ett fasligt tempo ett tag nu med allt ifrån jobb till träning och idag högskoleprov. Var utmattad redan igår kväll, imorse 06.20 ska vi alltså inte tala om.
Istället är en kort summering på sin plats. På torsdagen tog jag mitt pick och pack på ryggen och åkte till Skärholmen för att besöka Stockholms Transport & Fordonstekniska Gymnasium (Tack för tröjan!). Det var rätt annurlunda att dagen innan vara i lummiga Ekebyholm med välartade 6or för att sedan åka till gymnasieklasser med minst sagt grabbig jargong. Trots att kommunikationen emellanåt kunde sammanfattas i orden ööö-ööö, faan assoo, duh fan lyssna och haha e du bööööög så gick besöken riktigt bra. Dagens roligaste var när en kille berättade sitt livs historia som stand-up när vi körde presentationsövningen Scenen. Jävligt grande.
Igår var jag i Huddinge på utomordentligt trevliga skolan Balingsnässkolan. Var självklart ingen lysande idé att ha besöken som sista lektioner på fredagen innan höstlovet men nu var det bäddat så nu var det bara att ligga. Appråpå ligga så var det också det jag åkte och gjorde efteråt. Nej, Alba var inte i stan, hade dock en massagetid att se fram emot. Massagen var grande, efter det var det bara att sticka iväg hem, äta, sen träna. Sen äta. Sen sova. Sen högskoleprovet. Och nu sitter jag här, facit har just släppt och jag ska se hur bra jag fick. Hoppas hoppas!
You stay classy San Diego
Istället är en kort summering på sin plats. På torsdagen tog jag mitt pick och pack på ryggen och åkte till Skärholmen för att besöka Stockholms Transport & Fordonstekniska Gymnasium (Tack för tröjan!). Det var rätt annurlunda att dagen innan vara i lummiga Ekebyholm med välartade 6or för att sedan åka till gymnasieklasser med minst sagt grabbig jargong. Trots att kommunikationen emellanåt kunde sammanfattas i orden ööö-ööö, faan assoo, duh fan lyssna och haha e du bööööög så gick besöken riktigt bra. Dagens roligaste var när en kille berättade sitt livs historia som stand-up när vi körde presentationsövningen Scenen. Jävligt grande.
Igår var jag i Huddinge på utomordentligt trevliga skolan Balingsnässkolan. Var självklart ingen lysande idé att ha besöken som sista lektioner på fredagen innan höstlovet men nu var det bäddat så nu var det bara att ligga. Appråpå ligga så var det också det jag åkte och gjorde efteråt. Nej, Alba var inte i stan, hade dock en massagetid att se fram emot. Massagen var grande, efter det var det bara att sticka iväg hem, äta, sen träna. Sen äta. Sen sova. Sen högskoleprovet. Och nu sitter jag här, facit har just släppt och jag ska se hur bra jag fick. Hoppas hoppas!
You stay classy San Diego
Christin svänger det i Svenljunga
6:orna på Mogaskolan i Svenljunga ville ha bild på dessa två foton som jag brukar ha med mig ute på klassbesöken och lura alla elever med =)
Det här få bli min premiär i denna blogg! Just nu pluggar jag på heltid och besöker skolor när jag hinner och kan. Det har blivit väldigt många besök på Bräckegymnasiet där jag har besökt alla klasser i årskurs 1 på byggprogrammet. Har varit väldigt intressant/roligt och lite annorlunda att besöka klasser med nästan bara killar.
Under gårdagen var det mina sista besök i Svenljunga på Mogaskolan i årskurs 6:or. Trots väldigt långa resor fram och tillbaks så var det väldigt kul för alla elever och lärare jag träffade var supergoa
Denna höst så känns det som tema-fester, är the shit! Flera helger i rad har det varit nu och något jag verkligen älskar är tema-fester och få klä ut sig! Allt från sommartema, glamrock till cocktail med fina klänningar. Nästa helg är det halloween och då har jag efter många om och men bestämt mig för att vara Wednesday Adams, från familjen Adams =)
Wednesday Adams
Rimbo
Fan imorse brann det i knutarna alltså. Snoozade bort marginalerna vilket gjorde att en på förhand sömnig dag plötsligt blev jävligt stressig. På 14 minuter duschade jag, klädde på mig, packade väskan och sprang till stationen där jag hade lyxen att pusta ut 1 min innan tuben kom. Hade egentligen möjlighet att ta ett senare tåg men problemet var att i egenskap av människa så behöver jag också mat. Använde tiden till att springa in på Donken och köpa med chees till bussen som gick från Danderyd Sjukhus. Var liksom inget alternativ att vänta med käk till, ja, typ nu.
Klassen var i vilket fall jättebra och ser fram emot det andra besöket. Utan att fråga kan man inte få ett svar, som Kenta melodiskt uttryckte sig. Keep it up, mer frågor och det blir roligare för alla.
Ikväll missar jag när Barca möter broder/systerklubben Basel pga träning. Struntade i träningen i söndags så måste nog gå idag, en gång är ingen gång men två är inte lika med noll utan tre cheesburgare som jag satte i mig idag. Inget CL alltså. Kanske lägger upp en fräck video om ja bandar något ikväll. Lite krasslig i halsen, men fan vad jag är inspirerad!
You stay classy San Diego!
Mes que un club
Grande
Underbar söndagsunderhållning ikväll när Athletic Bilbao tog emot mitt älskade Blaugrana. Eto'o sänkte baskerna en bit in i andra med ett världsnummer. Den väldigt sympatiska klubben från Baskien får ursäkta, den här kvällen tillhör Katalonien.
Sitter i min halvfaux barcatröja som jag inhandlade utanför Camp Nou i våras. Egentligen håller jag med om att det är lite poänglöst och helgerån att inte ha en äkta tröja. Omständigheterna kring inköpet legitimerar i alla fall låtsaströjan för min del. Var i Barcelona mitt i skivsäsongen och innan lönen, jag var inte Krösus Sork direkt. Riktig tröja kommer därför snart. Gärna med Eto'o eller Messi på ryggen.
Nackdelen med att vara insatt/besatt i/av fotboll är för min del att den tidiga söndagsmatchen kolliderar med min älskade dansträning. Den har inte alltid varit min älskade, för det mesta har det varit piss och jävligt att gå dit, men nu har det äntligen börjat släppa. Jag kan kanske bli rätt bra ändå!
I alla fall så stannade jag hemma från ett annars utmärkt tillfälle att motionera. För att lägga gurka på salladen så unnande jag även mig själv lite av livets goda. Pato negra skinka från Spanien, en baguette och kall dryck på det är förvånansvärt effektivt för att få en att glömma musikens pulserande rytmer.
Plötsligt blev den här bloggen Nigellas Kök för en stund, men det får gå. Nöjd och glad ska jag nu sjunka in i Stieg Larssons tredje bok i Milleniumserien. 8 minuter, sen är det måndag. Tacka gud för CL i veckan. Tacka gud för Eto'o.
Världens bästa Samuel
Peace
You can never stop that, that's something that is in our blood
Bboy Spy heter mannen sa ovan odödliga ord i hiphop-dokumentären "Freshest Kids". Se filmen och jag garanterar dig att du vet mer om hiphop efteråt än vad 97% av alla världens "hiphopare" gör, inklusive kända profiler som Lilleman eller Xzibit. Övriga 3% har sett filmen och är alla jävligt glada för det.
Var och tränade ikväll och det gick ok. Klippte ihop lite gott och blandat, små power grejer, lite jamande och nya idéer som går att se nedan. Hit it!
Var och tränade ikväll och det gick ok. Klippte ihop lite gott och blandat, små power grejer, lite jamande och nya idéer som går att se nedan. Hit it!
Det är hög tid att den här bloggen börjar ge mig någonting tillbaka. Därför kommer jag att börja slänga ut lite klipp på mig själv när jag har något att flexa med. Jag gör inte detta bara för att showboata utan även för att sprida glädje bland de läsare som råkar snubbla över Non Smokings ädla blogg. Showboating alltså.
Funderar fortfarande på ett coolt bboynamn. Hur coolt det egentligen är med alias lämnar jag till någon annan att bedömma, jag behöver ändå någon form av artistnamn på bboyscenen. Mina förslag:
Peacock
Metronome
Propelle/-r (fyndigt va?)
Var är Mr Myagi när han behövs som mest?!?
// Propeller
Weapons of choice
Igår gick årets Blog Awards av stapeln. Eller vad tillställningen nu hette. Fredrik beskrev tillställningen som mystisk, ett ord som passar väl för att beskriva företeelsen som sådan såväl som det jag gör just nu. Bloggar.
Vad en blogg egentligen är till för kan man debattera i timmar, känslokanal för borna narcissister eller arena för världsförbättring? Den här bloggen är dock inte styrd av vare sig illuminati eller kommersiella intressen (ännu?) men för skojs skull kan vi väl pröva hur det skulle kunna se ut om jag vore Kenza för en dag (rek. läsning: http://kenzas.se/2008/october/klanningen.html.). Vi inspiratörer brukar inte klä oss i en "gräddbakelse" (se "Klänningen") men vi har ändå ett par ess i rockärmen för att se bra ut på klassbesöken.
Vad en blogg egentligen är till för kan man debattera i timmar, känslokanal för borna narcissister eller arena för världsförbättring? Den här bloggen är dock inte styrd av vare sig illuminati eller kommersiella intressen (ännu?) men för skojs skull kan vi väl pröva hur det skulle kunna se ut om jag vore Kenza för en dag (rek. läsning: http://kenzas.se/2008/october/klanningen.html.). Vi inspiratörer brukar inte klä oss i en "gräddbakelse" (se "Klänningen") men vi har ändå ett par ess i rockärmen för att se bra ut på klassbesöken.
Parfym: Deception by Marlboro
Självklart val som symboliserar den kamp vi för mot tobaksindustrin. Det brukar sägas att en krigare bäst förbereder sig genom att i celibat ladda för den framtida bataljen i ensamhet. Få dofter åstadkommer detta lika väl som Deception. Helt rätt.
Vibb: Hybrid, I'm a gaangsta rapper möter Stureplan
För att nå ut med ett budskap är det viktigt att mottagarna kan identifiera sig med avsändaren. Med en blandning av det bästa från båda världar attraherar man alltifrån oxfilé till chees.
Väska: Messenger Bag 15, Walk On Water
I ett större sammanhang är vi som inspiratörer inte föreläsare eller förebilder. Vi är budbärare, budbärare av det ädla målet tobaksprevention. Kamp kommer dock sällan utan motstånd. Trots vårat rena budskap har bestar med betydande finansiella muskler varit ute efter vårat huvud sedan starten. Men vi går ändå starkt, på vattnet.
// Pelle
American Pie
Livet med iTouch är underbart. Jag tror till och med att denna nätta apparat kan vara det bästa köp jag någonsin gjort. För strax över 2000 kr har mitt liv bytt skepnad från grå trycksvärta till färgfilm. Mitt livs resa, som till stor del utspelar sig i Stockholms Lokaltrafik, är plötsligt mycket roligare. Pengar gör dig inte lyckligare men ett välavvägt inköp från Apple gör det.
Lycklig blev jag också av att se på den, numer odödliga, American Pie. Alla skådespelare i filmen skulle kunna begå såväl folkmord som förskingring utan att svärta ner filmens rykte. American Pie kommer alltid vara det sexuella uppvaknandet förkroppsligat för mig och, vågar jag säga, min generation. Att den för mig var en av de första filmerna där begreppet "ömhet" för första gången framställdes på ett realistiskt sett tillsammans med kärlek är en sorgligare historia. Det talar vi inte om.
Nu ska jag springa iväg till ett seminarium för Tobaksprevention. Ska bli kul, eller i alla fall intressant. En liten piece of adulthood har aldrig skadat.
Väskan är dessutom packad. Ikväll smällar det, jag versus golvet, gravitationen versus mig. Breaking när det är som bäst.
Peace
Lycklig blev jag också av att se på den, numer odödliga, American Pie. Alla skådespelare i filmen skulle kunna begå såväl folkmord som förskingring utan att svärta ner filmens rykte. American Pie kommer alltid vara det sexuella uppvaknandet förkroppsligat för mig och, vågar jag säga, min generation. Att den för mig var en av de första filmerna där begreppet "ömhet" för första gången framställdes på ett realistiskt sett tillsammans med kärlek är en sorgligare historia. Det talar vi inte om.
Nu ska jag springa iväg till ett seminarium för Tobaksprevention. Ska bli kul, eller i alla fall intressant. En liten piece of adulthood har aldrig skadat.
Väskan är dessutom packad. Ikväll smällar det, jag versus golvet, gravitationen versus mig. Breaking när det är som bäst.
Peace
När vi två blir en
Jag vill börja med att annonsera min lättnad över att inte vara ensam om att sitta här med urvattnad tandborste i munnen, sent en vardag och, helt random, kasta sten ut i intet utan större hopp om att spräcka en ruta, kanske i Sarah Palins glasögon. Det började bli en smula ensamt att blogga här, lite som att kolla på Ryssland från Alaska. Inte ensamt/ledsamt egentligen, snarare ensamt/i rymden kan ingen höra dig skrika-ensamt.
Det är alltså med stor glädje jag läser Loves varma berättelse om resan med Ruth till Värnamo, där skribenten (Love) på ett stilfullt sätt uttrycker folkets hat för SJ (Suger juuuuge). Småaktigheten kan han lämna till mig för, kom igen, är det en överasskning att löven ligger på spåren? "Ååååh, inte i år igen".
I alla fall, väl skrivet Love. Jag ser fram emot en höst, med löv över spåren, där vi tillsammans kan kasta sten ut i intet i hopp om att kanske få en unik träff. Hellre oxfile tillsammans än bulgur ensam, Love. När vi två blir en, priviligerade svennar emellan. Så fortsätt skriv, får vi ner tillräckligt mycker skräp på pränt kanske någon stackare råkar gå i fällan när den trycker "Jag har tur" på google.
TobakObamaViktrasGratisMcEnroeMcCainToyotaWikipediaRonaldoGuatemalaGud
SportsIllustratedFreeLesbianPornLostPrisonBreakHarlemGlobetrottersRonBurgundy
AikTigerPlasmaskärmarTorrentBraindeadSystemFailureKalleAnkaFacebookButtOut!
En händig man
// Pelle
Det är alltså med stor glädje jag läser Loves varma berättelse om resan med Ruth till Värnamo, där skribenten (Love) på ett stilfullt sätt uttrycker folkets hat för SJ (Suger juuuuge). Småaktigheten kan han lämna till mig för, kom igen, är det en överasskning att löven ligger på spåren? "Ååååh, inte i år igen".
I alla fall, väl skrivet Love. Jag ser fram emot en höst, med löv över spåren, där vi tillsammans kan kasta sten ut i intet i hopp om att kanske få en unik träff. Hellre oxfile tillsammans än bulgur ensam, Love. När vi två blir en, priviligerade svennar emellan. Så fortsätt skriv, får vi ner tillräckligt mycker skräp på pränt kanske någon stackare råkar gå i fällan när den trycker "Jag har tur" på google.
TobakObamaViktrasGratisMcEnroeMcCainToyotaWikipediaRonaldoGuatemalaGud
SportsIllustratedFreeLesbianPornLostPrisonBreakHarlemGlobetrottersRonBurgundy
AikTigerPlasmaskärmarTorrentBraindeadSystemFailureKalleAnkaFacebookButtOut!
En händig man
// Pelle
Fear and loathing in the heart of darkness
Igår var jag och Ruth på en spännande resa, ändå till mörkrets hjärta. Vanligtvis tar det ganska kort tid att resa tid. Dock så blir det genast problem om man missar sina anslutningar. Då blir resan jättelång helt plötsligt.
SJ har en tendens att bli förvånad över att det, hör och häpna, regnar i Sverige. Och att de löven FALLER NER! Från träden! Herrejisses! Jag längtar till i vinter då de kommer bli förvånade över att det, trumvirvel, snöar i Sverige.
"Ja, nu var det så att ni missade er anslutning i Alvesta eftersom det var löv på spåren så fick vi åka lite långsammare".
I en perfekt värld så kanske man skulle ta och planlägga restiden som en aningen längre, i så fall. Men inte SJ. För SJ så är det sommar varje dag. Torrt som i Sahara.
Och så samma visa på tillbakavägen. Dessutom hade en kille fotsvett deluxe bakom mig, så sova blev det inte tal om.
Godnatt!
SJ har en tendens att bli förvånad över att det, hör och häpna, regnar i Sverige. Och att de löven FALLER NER! Från träden! Herrejisses! Jag längtar till i vinter då de kommer bli förvånade över att det, trumvirvel, snöar i Sverige.
"Ja, nu var det så att ni missade er anslutning i Alvesta eftersom det var löv på spåren så fick vi åka lite långsammare".
I en perfekt värld så kanske man skulle ta och planlägga restiden som en aningen längre, i så fall. Men inte SJ. För SJ så är det sommar varje dag. Torrt som i Sahara.
Och så samma visa på tillbakavägen. Dessutom hade en kille fotsvett deluxe bakom mig, så sova blev det inte tal om.
Godnatt!
Pendlaren - Hur ord blev till guld
Imorgon inleder jag dagen med en välförtjänt sovmorgon. Spikat.
Har haft två långdagar den här veckan. I måndags började jag med att, i ottan, resa till Vaxholm för att sedan runda av med kväll i Täby. Idag började dagen med Power Point-snickrande, ni vet när man gör om någon annans presentation. Detta för att en doublechees, en lightcola och många pompar senare resa till den svenska renässansens vagga, Sigtuna. Har ingenting för att backa föregående påstående.
Däremot så är staden hem för Sigtuna Folkhögskola, där jag avverkade en och en halv timme med kursdeltagare som 90 var äldre. Cudos till mig, kändes jättecoolt. Eller ballt. Häftigt. Fränt. Käckt. Elegant. Whatevs, ni fattar.
Efter Sigtuna väntade en resa över hela Stockholm. Då menar jag inte när ja åker mamma (Enskede gård) till pappa (Bromma) utan verkligen över hela Stockholm. Sigtuna - Flemmingsberg. Det är kanske att ta vatten över huvudet, men jag menar faktiskt att man som Stockholmare kan jämställa ovan nämnda resa med den färd som varje muslim skall göra till Mecka under sin livstid. En livets resa. En upptäckternas resa. Mja. Skämt åsido var det däremot långt. Mycket långt.
Så efter långa (och många) applåder, spontanberöm och ovationer sitter jag dock här med trötta ögon, skrikande sömnbehov och ett törstande sug efter upplösningen i Stieg Larsson andra bok (Flickan som lekte med elden). Jag kan dock, en pizza och många erfarenheter tyngre, konstatera att man lär sig något varje dag. Jag skulle vilja unna alla känslan av att ha åstadkommit något, att lyckas med det man tar sig an. Men helst av allt vill jag sova. God natt.
Har haft två långdagar den här veckan. I måndags började jag med att, i ottan, resa till Vaxholm för att sedan runda av med kväll i Täby. Idag började dagen med Power Point-snickrande, ni vet när man gör om någon annans presentation. Detta för att en doublechees, en lightcola och många pompar senare resa till den svenska renässansens vagga, Sigtuna. Har ingenting för att backa föregående påstående.
Däremot så är staden hem för Sigtuna Folkhögskola, där jag avverkade en och en halv timme med kursdeltagare som 90 var äldre. Cudos till mig, kändes jättecoolt. Eller ballt. Häftigt. Fränt. Käckt. Elegant. Whatevs, ni fattar.
Efter Sigtuna väntade en resa över hela Stockholm. Då menar jag inte när ja åker mamma (Enskede gård) till pappa (Bromma) utan verkligen över hela Stockholm. Sigtuna - Flemmingsberg. Det är kanske att ta vatten över huvudet, men jag menar faktiskt att man som Stockholmare kan jämställa ovan nämnda resa med den färd som varje muslim skall göra till Mecka under sin livstid. En livets resa. En upptäckternas resa. Mja. Skämt åsido var det däremot långt. Mycket långt.
Så efter långa (och många) applåder, spontanberöm och ovationer sitter jag dock här med trötta ögon, skrikande sömnbehov och ett törstande sug efter upplösningen i Stieg Larsson andra bok (Flickan som lekte med elden). Jag kan dock, en pizza och många erfarenheter tyngre, konstatera att man lär sig något varje dag. Jag skulle vilja unna alla känslan av att ha åstadkommit något, att lyckas med det man tar sig an. Men helst av allt vill jag sova. God natt.
ZzZzZzZ
// Pelle
A fool won't get fooled again.
Dagen började 05.40 i Bromma. När jag gick till tunnelbanan imorse för att åka till Tyrseö så förbannade jag mig över min otur (orutin). Än en gång hade jag bokat in ett besök direkt efter småtimmarna, långt utanför tjottahejti. Dalskolan var dock nöjda och ville ha fler besök. Tyresö, någon?
Någon som inte är lika nöjd är mitt knä. Ja. Jag nämner honom som en person. Han lever nämligen ett eget liv just nu.
Är riktigt orolig över framtiden faktiskt. Inte min personliga framtid som så utan min framtid som rörelsekonstnär och bboygudfader. Den är officiellt i fara. Visserligen är jag inte än på den nivån jag vill där jag slutar existera som människa och istället fungerar som ett ljus i det mörker som ligger över klubbarnas cirklar. Ett stort, fritt uttryck. Jag kanske oroar mig i onödan, men när knäna börjar säga ifrån så är det sällan dom gör det utan anledning. Något brukar vara fel. Och är något fel så krävs med stor sannolikhet en ordentlig ansträngning, många månaders rehab.
Det kan dock vara något mindre, något som går över med lite vila (och som förhoppningsvis aldrig gör sig påmint igen). Jag har dock haft problem förrut och har, den hårda vägen, lärt mig att alla kroppsdelar inte ger med sig lika snällt.
Så snälla, skona mig, mitt knä och min framtid som internationell superstar. Gud? James Brown? Maradona?
Jag var nära att gå på en mina till idag, att boka in ett klassbesök en bit utanför hellskotta tidigt på morgonen. Rak i ryggen ringde jag upp henne (med darrande röst eftersom vi talades vid 2 minuter innan) och deklarerade att jag inte tänker komma på morgonen utan vid 12! Bättre sent än aldrig.
Någon som inte är lika nöjd är mitt knä. Ja. Jag nämner honom som en person. Han lever nämligen ett eget liv just nu.
Är riktigt orolig över framtiden faktiskt. Inte min personliga framtid som så utan min framtid som rörelsekonstnär och bboygudfader. Den är officiellt i fara. Visserligen är jag inte än på den nivån jag vill där jag slutar existera som människa och istället fungerar som ett ljus i det mörker som ligger över klubbarnas cirklar. Ett stort, fritt uttryck. Jag kanske oroar mig i onödan, men när knäna börjar säga ifrån så är det sällan dom gör det utan anledning. Något brukar vara fel. Och är något fel så krävs med stor sannolikhet en ordentlig ansträngning, många månaders rehab.
Det kan dock vara något mindre, något som går över med lite vila (och som förhoppningsvis aldrig gör sig påmint igen). Jag har dock haft problem förrut och har, den hårda vägen, lärt mig att alla kroppsdelar inte ger med sig lika snällt.
Så snälla, skona mig, mitt knä och min framtid som internationell superstar. Gud? James Brown? Maradona?
Jag var nära att gå på en mina till idag, att boka in ett klassbesök en bit utanför hellskotta tidigt på morgonen. Rak i ryggen ringde jag upp henne (med darrande röst eftersom vi talades vid 2 minuter innan) och deklarerade att jag inte tänker komma på morgonen utan vid 12! Bättre sent än aldrig.
George W Bush
You stay classy San Diego!
Orutinens stjärna...jag?
Svettig dag igår i Stockholm. Eller Stockholm och Stockholm, jag var mest ute och sladdade i det som så fint rymms i begreppet kranskommuner. Vaxholm och Täby.
Dagen började tidigt med trefaldig alarmväckning för att få min lata halva upp ur sängen. Orutinens stjärna lös högt ovanför mig när jag klädde på mig och slängde i mig något random skräp som fanns hemma. Likt Orvar i Bröderna Leijonhjärta, när han klev ut ur Katlas mörka grotta, så mötte ljuset mig som en 3 våning hög anti-energi när jag klev ut ur dörren. Den friska luften lös med sin frånvaro och jag hade inget val annat än att falla rakt i Kung Bores inte särskilt varma famn. Jag var mullvadenn som bara ville komma hem.
Föregående utspelade sig precis utanför dörren.
Sen som jag (självklart) var så fick jag dessutom halvspringa till tunnelbanan. Du förstår exakt vad jag menar. Du vet när man joggar, springer och går, men inte hela tiden, alltid med ett vakande öga efter observatörer som genast skulle skratta över sitt plumpa sätt att föra sig på vägen till jobbet. Alla människor är ju inte sena, skall nämnas.
Efter att jag, med tuben, hade tagit mig till stan så fick jag springa till 4:an mot Rådhuset (Radiohuset) som jag trodde skulle ta mig till Naturhistoriska Riksmuséet (Tekniska Högskolan). Redan innan bussen stannade vid Radiouset så förstod jag att jag var ute och cyklade.
Efter att ha kört tillbaka och faktiskt gått av bussen, till skillnad från föregående tur, så hittade jag min buss till Vaxholm och kunde lungt och säkert defilera i mål. Ungarna var glada, läraren lyrisk och fan ta mig om inte även Jesus drog lite på smilbanden. Gick jättebra. Klockan var 10.30.
Av ren utmattning från föregående utläggning (och av att jag i sviterna från gårdagen gärna vill gå hem från kontoret) så mår alla bäst av att inte höra detaljerna om föreläsningen från Täby. Resan gick bra. Filmen sålde sig själv. Tack till lärarna, give it up for Bård. Sorti. Godnatt.
Arnold Schwarzenegger
I'll be back
Dagen började tidigt med trefaldig alarmväckning för att få min lata halva upp ur sängen. Orutinens stjärna lös högt ovanför mig när jag klädde på mig och slängde i mig något random skräp som fanns hemma. Likt Orvar i Bröderna Leijonhjärta, när han klev ut ur Katlas mörka grotta, så mötte ljuset mig som en 3 våning hög anti-energi när jag klev ut ur dörren. Den friska luften lös med sin frånvaro och jag hade inget val annat än att falla rakt i Kung Bores inte särskilt varma famn. Jag var mullvadenn som bara ville komma hem.
Föregående utspelade sig precis utanför dörren.
Sen som jag (självklart) var så fick jag dessutom halvspringa till tunnelbanan. Du förstår exakt vad jag menar. Du vet när man joggar, springer och går, men inte hela tiden, alltid med ett vakande öga efter observatörer som genast skulle skratta över sitt plumpa sätt att föra sig på vägen till jobbet. Alla människor är ju inte sena, skall nämnas.
Efter att jag, med tuben, hade tagit mig till stan så fick jag springa till 4:an mot Rådhuset (Radiohuset) som jag trodde skulle ta mig till Naturhistoriska Riksmuséet (Tekniska Högskolan). Redan innan bussen stannade vid Radiouset så förstod jag att jag var ute och cyklade.
Efter att ha kört tillbaka och faktiskt gått av bussen, till skillnad från föregående tur, så hittade jag min buss till Vaxholm och kunde lungt och säkert defilera i mål. Ungarna var glada, läraren lyrisk och fan ta mig om inte även Jesus drog lite på smilbanden. Gick jättebra. Klockan var 10.30.
Av ren utmattning från föregående utläggning (och av att jag i sviterna från gårdagen gärna vill gå hem från kontoret) så mår alla bäst av att inte höra detaljerna om föreläsningen från Täby. Resan gick bra. Filmen sålde sig själv. Tack till lärarna, give it up for Bård. Sorti. Godnatt.
Arnold Schwarzenegger
I'll be back
Visby - Dag 10 eller Vägens ände
Idag slutar min vistelse på Gotland, åtminståne för denna gången. Det var good times. Det var happy times. Det var shitty times(vi tar det med oss i graven Ruth). Jag skulle göra allt likadant.
Som föreläsare har jag utvecklats väldigt mycket på Gotland eftersom jag reste ner hit med begränsad erfarenhet. Efter två veckor är läger annorlunda än innan. Klassrummet har blivit en flygel. Och jag är Mozart.
Även om jag inte fick många att bli tobaksfria hoppas jag att jag hjälpt många att förbli tobaksfria. Inspirerat dom att göra sina egna val, upplyst dom om tobak och konsekvenserna för de val man gör. Jag kanske inte får så många (några) kärleksbrev efteråt men jag är dock säker på att de flesta kommer komma ihåg mig. Inte bara som breakare, utan för det jag pratat om och det intryck jag gjort hos dom.
I kampen mot tobaken finns bara två sidor. Mot tobaken behöver man nämligen inte förklara sig. Det finns inget jag, det finns inget dom. Det finns bara vi, vi som skapar framtiden tillsammans. Utan tobak.
Butt out.
Fan va ballt
Artist: Bruce Springsteen & The E Street Band
Var: Tampa, US and A
När: 1/2 Februari
Önskelåt: Born to Run
Evenemang: Super Bowl
Känsla: Grande
Biggie up 4: The Boss
// Pelle
Som föreläsare har jag utvecklats väldigt mycket på Gotland eftersom jag reste ner hit med begränsad erfarenhet. Efter två veckor är läger annorlunda än innan. Klassrummet har blivit en flygel. Och jag är Mozart.
Även om jag inte fick många att bli tobaksfria hoppas jag att jag hjälpt många att förbli tobaksfria. Inspirerat dom att göra sina egna val, upplyst dom om tobak och konsekvenserna för de val man gör. Jag kanske inte får så många (några) kärleksbrev efteråt men jag är dock säker på att de flesta kommer komma ihåg mig. Inte bara som breakare, utan för det jag pratat om och det intryck jag gjort hos dom.
I kampen mot tobaken finns bara två sidor. Mot tobaken behöver man nämligen inte förklara sig. Det finns inget jag, det finns inget dom. Det finns bara vi, vi som skapar framtiden tillsammans. Utan tobak.
Butt out.
Fan va ballt
Artist: Bruce Springsteen & The E Street Band
Var: Tampa, US and A
När: 1/2 Februari
Önskelåt: Born to Run
Evenemang: Super Bowl
Känsla: Grande
Biggie up 4: The Boss
// Pelle
Visby - Dag 9 eller Meningen med Livet
Torsdag i Visby. Ett klassbesök var. Sovmorgon. Växlande molnighet och spridda skurar. Ganska trist med andra ord, bäst gestaltat i föregående mening.
Men ett trevligt samtal med Adeline på Strand Hotell. När man, som vi, jobbar med att göra världen till en bättre plats så är det lätt att man börjar se ett större allvar och en högre mening i tillvaron. Man blir nästan lite religiös. Eller inte jag, men Adeline. Det stoppar i alla fall inte mig från att diskutera religion.
Vi låg på sängen och diskuterade allt mellan himmel och jord (digga-doom-dissssh) och det var mycket trevligt. Vi nöjer oss så.
Jag åt en mycket god middag från O'Learys. Det är jag som håller dom flytande, så här off-season. Vi nöjer oss så, här också. (Ingen vacker syn, käkade (slafsade) på hotellrummet framför ett gammalt Heroes-avsnitt. Om du läser det här, Hayden Panettiere, så ska du veta att jag väntar på dig. Jag väntar på dig.)
(Ooops)
Men ett trevligt samtal med Adeline på Strand Hotell. När man, som vi, jobbar med att göra världen till en bättre plats så är det lätt att man börjar se ett större allvar och en högre mening i tillvaron. Man blir nästan lite religiös. Eller inte jag, men Adeline. Det stoppar i alla fall inte mig från att diskutera religion.
Vi låg på sängen och diskuterade allt mellan himmel och jord (digga-doom-dissssh) och det var mycket trevligt. Vi nöjer oss så.
Jag åt en mycket god middag från O'Learys. Det är jag som håller dom flytande, så här off-season. Vi nöjer oss så, här också. (Ingen vacker syn, käkade (slafsade) på hotellrummet framför ett gammalt Heroes-avsnitt. Om du läser det här, Hayden Panettiere, så ska du veta att jag väntar på dig. Jag väntar på dig.)
(Ooops)
Imorgon blir det busskryssning-Gotland. 4 resor, 2 destinationer, 2 skolor. Leve Stockholm.
Inspiratör: Adeline
Bok: Flickan som lekte med elden
Låt: The Fast Song #1
Telefon: Sony Ericsson
Artist: Bruce Springsteen
Skola: Desideria Gymnasiesärskola
Bigge up 4: Gelesulor ( i mina Converse)
Iy you're gonna be dumb, you gotta be tuff!
// Pelle
Visby - Dag 8 eller Frames
Onsdag i Visby. Dagen spenderades på Atheneskolan där jag träffade två stycken sjuor. En sak bär jag med mig speciellt från besöken.
Funderar på att skapa ett alter ego som inte breakar. När jag avslöjar att jag kanske skulle kunna råka vara någon slags stjärna inom området blir suget från publiken därefter. Vi vill se, Pelle breaka. Visst skulle jag kunna be någon beatboxa, köra lite tops och enhandsnedgång till swipe för att sedan göra backspin. Äga dom alla. Problemet är att det i så fall vore jag som var ägd.
För jag vägrar alltid. Oftast av den enkla anledningen att jag inte vill degradera mig till en simpel hovnarr som behöver göra sig till för att vara god nog åt ett gäng elever som knappt fått moppemusche. Ibland för att jag inte har lust eller är trött. Jag brukar mäta hur besöket gått på det här sättet. Säger någon "Pelle, breaka!!" på slutet har jag inte lyckats att nå fram. Får jag däremot min (välförtjänta) applåd på slutet så gick det uppenbarligen bra då det är besöket de först och främst kommer ihåg.
Det vore att sälja sig för billigt att ta bort uppmärksamhet från det tobakens evangelium som jag kommer med till klassen bara för att bekräfta min storhet och känna publikens uppskattning. Visst skulle en liten show på slutet kunna inspirera mera, men det jag är ute efter är dock att de ska vara lika upphetsade efter mitt klassbesök som om jag hade bränt av några windmills. Vartefter jag blir bättre hoppas jag kunna uppnå detta. Angående publikens uppskattning är jag inte ens orolig. För min tid kommer. Var så säkra
Skola: Atheneskolan
Bboy: Pelle
Artist: Bruce Springsteen
Låt: Desolation Row
Inspiratör: Pelle
Stamkrog: O'Learys
Match: Inter - Werder Bremen
Hjälte: Zlatan Ibrahimovic
Funderar på att skapa ett alter ego som inte breakar. När jag avslöjar att jag kanske skulle kunna råka vara någon slags stjärna inom området blir suget från publiken därefter. Vi vill se, Pelle breaka. Visst skulle jag kunna be någon beatboxa, köra lite tops och enhandsnedgång till swipe för att sedan göra backspin. Äga dom alla. Problemet är att det i så fall vore jag som var ägd.
För jag vägrar alltid. Oftast av den enkla anledningen att jag inte vill degradera mig till en simpel hovnarr som behöver göra sig till för att vara god nog åt ett gäng elever som knappt fått moppemusche. Ibland för att jag inte har lust eller är trött. Jag brukar mäta hur besöket gått på det här sättet. Säger någon "Pelle, breaka!!" på slutet har jag inte lyckats att nå fram. Får jag däremot min (välförtjänta) applåd på slutet så gick det uppenbarligen bra då det är besöket de först och främst kommer ihåg.
Det vore att sälja sig för billigt att ta bort uppmärksamhet från det tobakens evangelium som jag kommer med till klassen bara för att bekräfta min storhet och känna publikens uppskattning. Visst skulle en liten show på slutet kunna inspirera mera, men det jag är ute efter är dock att de ska vara lika upphetsade efter mitt klassbesök som om jag hade bränt av några windmills. Vartefter jag blir bättre hoppas jag kunna uppnå detta. Angående publikens uppskattning är jag inte ens orolig. För min tid kommer. Var så säkra
Skola: Atheneskolan
Bboy: Pelle
Artist: Bruce Springsteen
Låt: Desolation Row
Inspiratör: Pelle
Stamkrog: O'Learys
Match: Inter - Werder Bremen
Hjälte: Zlatan Ibrahimovic
Ibra
// Pelle
Visby - Dag 7 eller O'Learys, snart på en bio nära dig
Solbergaskolan var nästa skola för rakning idag. 6 besök, 2 inspiratörer. En berättelse om hur 2 personer för evigt ändrade ödet för en hel årskurs. Ord blev till guld. En man. En kvinna. Skulle fan nästan kunna säljas som film!
Gick jättebra för mig och säkert ännu bättre för Adeline. På långlunchen begav vi oss ut på stan och gick i butiker. Inte mycket går upp emot att gå i tjejaffärer, speciellt när det ska köpas strumpor! Det tog 19 år för mig att hitta tillbaka till Lindex. Jag behöver inte säga att det inte tog lika lång tid att hitta vägen ut.
Kvällen spenderade Adeline med hämtmat och tidig läggdags. Det var alltså upp till mig att söka äventyret.
Nu skrev jag "äventyret" och det kommer nog göra er besvikna eftersom det inte var mycket till äventyr. En man. Ett O'Learys. Fotbollseuropas jättar möts för att bestämma Vem som är kungen av världen. Ett skrikande sömnbehov i paus. 5 minuter till hotellet. En man. Ingen kvinna. Ingen aning om hur matchen slutade. Ingenting som kommer upp på bio direkt.
Ron Burgundy
Låt: Racing in the streets
Skola: Solbergaskolan
Inspiratör: Adeline
Lag: Blaugrana
Barcahjälte: Henrik Larsson
Artist: Bruce Springsteen
Serie: 30 Rock
Biggie up 4: O' Learys
You stay classy, Visby!
// Pelle
En äkta bond..
Den här nya karaktären bond är MYCKET närmare Ian Flemmings originalkaraktär från böckerna, och som redan påpekats, detta är i början av hans kärriär och han ska vara triggerhappy och inte så jädra putslustig.
Skippa nostalgin, för här kommer en agent med rätt att döda!
Nutte , 2008-10-30 20:34
Typiskt
Herregud, jag hajar direkt varför du är rädd för förändring och saknar den trygga, uttjatade gamla Bond med sexismen, komedin, drinkarna, finesserna: Du är helt enkelt 40-talist och borde kanske låta en yngre kollega recensera moderna filmer. Du tycker säkert att Beatles var bättre i början av karriären, att Warhol är cool, att Windows är knepigt, att Palme var den sista bra politikern, att dagens ungdom bara smsar och slåss på stan. Bakåtsträvare.
Suck , 2008-10-30 17:25
Marklund på film.nu är dock den som lyckas bäst med att summera filmen.
"För den nyfikne så betyder ”Quantum of Solace” ungefär ”en gnutta tröst”. Det kan ju på sätt och vis vara en passande titel."
Jag känner en smula besvikelse, det ska erkännas. Men framförallt känner jag stort hopp och förväntan för nästa film, Craig är fan mannen.
Sist vill även jag rikta en känga mot Jan Söderqvist. Innan du pissar på Bond och Daniel Craig igen, ta en god titt i spegeln först, pal.
En supande och knullande Bond