Fear and loathing in the heart of darkness

Igår var jag och Ruth på en spännande resa, ändå till mörkrets hjärta. Vanligtvis tar det ganska kort tid att resa tid. Dock så blir det genast problem om man missar sina anslutningar. Då blir resan jättelång helt plötsligt.

SJ har en tendens att bli förvånad över att det, hör och häpna, regnar i Sverige. Och att de löven FALLER NER! Från träden! Herrejisses! Jag längtar till i vinter då de kommer bli förvånade över att det, trumvirvel, snöar i Sverige.

"Ja, nu var det så att ni missade er anslutning i Alvesta eftersom det var löv på spåren så fick vi åka lite långsammare".

I en perfekt värld så kanske man skulle ta och planlägga restiden som en aningen längre, i så fall. Men inte SJ. För SJ så är det sommar varje dag. Torrt som i Sahara.

Och så samma visa på tillbakavägen. Dessutom hade en kille fotsvett deluxe bakom mig, så sova blev det inte tal om. Oh happy days!

Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0