Mes que un club



Grande



Underbar söndagsunderhållning ikväll när Athletic Bilbao tog emot mitt älskade Blaugrana. Eto'o sänkte baskerna en bit in i andra med ett världsnummer. Den väldigt sympatiska klubben från Baskien får ursäkta, den här kvällen tillhör Katalonien.

Sitter i min halvfaux barcatröja som jag inhandlade utanför Camp Nou i våras. Egentligen håller jag med om att det är lite poänglöst och helgerån att inte ha en äkta tröja. Omständigheterna kring inköpet legitimerar i alla fall låtsaströjan för min del. Var i Barcelona mitt i skivsäsongen och innan lönen, jag var inte Krösus Sork direkt. Riktig tröja kommer därför snart. Gärna med Eto'o eller Messi på ryggen.

Nackdelen med att vara insatt/besatt i/av fotboll är för min del att den tidiga söndagsmatchen kolliderar med min älskade dansträning. Den har inte alltid varit min älskade, för det mesta har det varit piss och jävligt att gå dit, men nu har det äntligen börjat släppa. Jag kan kanske bli rätt bra ändå!

I alla fall så stannade jag hemma från ett annars utmärkt tillfälle att motionera. För att lägga gurka på salladen så unnande jag även mig själv lite av livets goda. Pato negra skinka från Spanien, en baguette och kall dryck på det är förvånansvärt effektivt för att få en att glömma musikens pulserande rytmer.

Plötsligt blev den här bloggen Nigellas Kök för en stund, men det får gå. Nöjd och glad ska jag nu sjunka in i Stieg Larssons tredje bok i Milleniumserien. 8 minuter, sen är det måndag. Tacka gud för CL i veckan. Tacka gud för Eto'o.





Världens bästa Samuel



Peace

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0