Pendlaren - Hur ord blev till guld
Imorgon inleder jag dagen med en välförtjänt sovmorgon. Spikat.
Har haft två långdagar den här veckan. I måndags började jag med att, i ottan, resa till Vaxholm för att sedan runda av med kväll i Täby. Idag började dagen med Power Point-snickrande, ni vet när man gör om någon annans presentation. Detta för att en doublechees, en lightcola och många pompar senare resa till den svenska renässansens vagga, Sigtuna. Har ingenting för att backa föregående påstående.
Däremot så är staden hem för Sigtuna Folkhögskola, där jag avverkade en och en halv timme med kursdeltagare som 90 var äldre. Cudos till mig, kändes jättecoolt. Eller ballt. Häftigt. Fränt. Käckt. Elegant. Whatevs, ni fattar.
Efter Sigtuna väntade en resa över hela Stockholm. Då menar jag inte när ja åker mamma (Enskede gård) till pappa (Bromma) utan verkligen över hela Stockholm. Sigtuna - Flemmingsberg. Det är kanske att ta vatten över huvudet, men jag menar faktiskt att man som Stockholmare kan jämställa ovan nämnda resa med den färd som varje muslim skall göra till Mecka under sin livstid. En livets resa. En upptäckternas resa. Mja. Skämt åsido var det däremot långt. Mycket långt.
Så efter långa (och många) applåder, spontanberöm och ovationer sitter jag dock här med trötta ögon, skrikande sömnbehov och ett törstande sug efter upplösningen i Stieg Larsson andra bok (Flickan som lekte med elden). Jag kan dock, en pizza och många erfarenheter tyngre, konstatera att man lär sig något varje dag. Jag skulle vilja unna alla känslan av att ha åstadkommit något, att lyckas med det man tar sig an. Men helst av allt vill jag sova. God natt.
Har haft två långdagar den här veckan. I måndags började jag med att, i ottan, resa till Vaxholm för att sedan runda av med kväll i Täby. Idag började dagen med Power Point-snickrande, ni vet när man gör om någon annans presentation. Detta för att en doublechees, en lightcola och många pompar senare resa till den svenska renässansens vagga, Sigtuna. Har ingenting för att backa föregående påstående.
Däremot så är staden hem för Sigtuna Folkhögskola, där jag avverkade en och en halv timme med kursdeltagare som 90 var äldre. Cudos till mig, kändes jättecoolt. Eller ballt. Häftigt. Fränt. Käckt. Elegant. Whatevs, ni fattar.
Efter Sigtuna väntade en resa över hela Stockholm. Då menar jag inte när ja åker mamma (Enskede gård) till pappa (Bromma) utan verkligen över hela Stockholm. Sigtuna - Flemmingsberg. Det är kanske att ta vatten över huvudet, men jag menar faktiskt att man som Stockholmare kan jämställa ovan nämnda resa med den färd som varje muslim skall göra till Mecka under sin livstid. En livets resa. En upptäckternas resa. Mja. Skämt åsido var det däremot långt. Mycket långt.
Så efter långa (och många) applåder, spontanberöm och ovationer sitter jag dock här med trötta ögon, skrikande sömnbehov och ett törstande sug efter upplösningen i Stieg Larsson andra bok (Flickan som lekte med elden). Jag kan dock, en pizza och många erfarenheter tyngre, konstatera att man lär sig något varje dag. Jag skulle vilja unna alla känslan av att ha åstadkommit något, att lyckas med det man tar sig an. Men helst av allt vill jag sova. God natt.
ZzZzZzZ
// Pelle
Kommentarer
Trackback
