A Non Smoking Generation

 Så här skönthade jag och Pelle det efter våra klassbesök idag. Så härligt väder ochtrevliga ungdomar överallt.

Av de konstformer jag har mött genom åren så är det få som får mitt hjärta att bulta dubbelt på det sätt som mitt hjärta gör för bboying.

Nuff said egentligen, men jag måste verkligen vädra hur jag hamnade här, halvnaken framför en laptop på ett hotellrum i Visby med ett inombordligt ståfräs (på en konstnärlig nivå, självklart!) som inte är utav denna världen.

Och som det mesta gör nuförtiden, så började allt med google.

Man skulle i mångt och mycket kunna sammanfatta mig och min personlighet till den gamla devisen "mycket snack, lite verkstad" . Trots att jag vill så mycket, blir det ofta så lite. Och att träna för lite, det är inte kul.

Med två veckor på Gotland framför mig så kände jag mig därför tvungen att starta igång efter ett par veckor av förkylning bakom mig. Jag satte mig därför vid datorn och sökte på "dans visby" på Sidan. Och gud hörde bön.

Efter lite om och men kom jag till sista i kontakt med Aydin, Gotlands svar på K-Mel. Aydin extraknäcker som danslärare här i Visby och är, precis som jag, fast i breakingvärlden. Den ängel som han är så erbjöd han sig dessutom att låta mig hänga med till lokalen idag för att "bust some moves". Jag vet, inte ens jag kan säga det utan att det låter lite konstlat. Skitsamma. Vi dansade i alla fall idag och det alldeles, alldeles underbart.

Cudos till Aydin, som för övrigt jobbar på den eminenta kedjan O'Learys här i Visby. Heja gnaget på onsdag!

Be cool, stay in school

// Pelle

Tjipp å hej, välkomna till Visby!

Jag och Ruth åkte ner hit från Stockholm igår eftermidag med Destination Gotland. Efter åksjuka och mopedkörning i bilfilen så kom vi ändå fram igår kväll. Vi bor jättebra i innerstan så inte ens en 08-dåre som jag kan klaga. Det är utan vemod jag kan säga att vi är här för att stanna!

Min stint sträcker sig fram till den 3 oktober, de andra är här en vecka till. Tills dess ska jag, Ruth och Adeleine ha besökt cirka två tredjedelar av Gotland sjundeklassare och förstaringare. Om gotland/Gotland stavas med gemen/versal får jag återkomma om. Quasimodo-termen för åk 1 gymnasie är inte så stilig märkte jag nu. Förstaringare hoppas jag slippa skriva igen.

Med det praktiska avklarat är det dags att börja dela ut ros. Det är många som ska ha cudos, detta första dygn i staden jag inte vet om den sover. Först vill jag ge ett biggie-up-4 studievägledaren på Christoffer Polhem Gymnasium. Efter att ha kört till fel sida av Visby, på den rosa Non Smoking-vespan, för att sedan köra till andra sidan stan till Guteskolan, där Ruth skulle föreläsa, så skulle jag ta mig till Elfrida André Gymnasiet. Föreställ er min häpnad när jag några minuter innan utsatt tid för besöket får reda på att Elfrida André ligger på andra sidan Visby. Jag frågar första bästa för upplysning i frågan.

Denna upplysare är objektet för den här hyllningstexten. Denna upplysare råkade nämligen vara den goda samarit som både jag och musikklassen på Elfrida André så desperat behövde.

Föreställ er, än en gång, min häpnad när jag frågar efter var Elfrida André månne ligga och hon utan tvekan, med en hel grupps beslutsamhet, uttalar de magiska orden; "Nej, nej, jag kör dig dit!". Kommentar överflödig.

Tänk vad detta obetydliga ingrepp i en persons vardag kunde betyda för en hel klass, för att inte nämna undertecknad. Jag är av naturen en obotlig cyniker som inte gärna ser hopp i mänskligheten. Men i det arbete jag gör, i det arbete vi på Non Smoking gör, är det ibland svårt att inte röras det minsta av det hopp om en bättre värld som går att finna i det arbete vi gör ute i skolorna. För att inte nämna i vardagen på en parkering i Visby.

Neil Armstrongs första steg på månen går att skriva spaltmeter kring, framförallt om man hör till de som tror på att de skulle vara stage-ade. Men någonstans finns det en obestridlig storhet i det han sa och i det han gjorde när han tog de där (eventuella) stegen på månen. Detta är ett litet steg för människan men ett jättekliv för mänskligheten. Förhoppningsvis, om jag får bestämma, kan vi göra den här världen till en bättre plats. Butt out.

Zup fools, jag gör idag premiär som bloggare här på non smokings blogg! Det är inte mycket till premiär om man ser till den nuvarande blygsamma (obefintliga) läsarkrets som följer bloggen men min förhoppning är att det här inlägget skall vara ett startskott för en blogg ni läsare kan känna er nöjda med. Det kommer bli många långa meningar.

För att förklara lite varför jag skriver som jag skriver (utan välsignelse från svenskalärare med samvete) och vad mitt bidrag till bloggen kommer bli (ingenting) kan det vara på sin plats att på ett armlängds-intimt sätt lära känna mig och mina influenser lite närmare.

Jag ser mig själv som en missförstådd konstnär i mångt och mycket. Som dansare känner jag ständigt en saknad efter den uppmärksamhet jag inbillar mig att jag förtjänar. Detta kommer kanaliserar i bloggen lika mycket som i allt annat jag tar mig an. Jag kommer att sväva ut i långa utläggningar, drömmande anekdoter och osammanhängande analyser som ingen annan än jag troligen kommer hänga med på. Så även om du inte ser mig som en konstnär så kan jag känna stolthet i att i alla fall vara missförstådd.

Jag känner en obestämd mängd man-love till skribenten och författaren (han hatar nog att jag skriver det i den ordningen) Marcus Birro som bland annat figurerar på svenskafans.com. Tänkte skriva "den eminenta sidan" men vet nog i ärlighetens namn inte exakt vad det betyder. Har man ingenting bra att säga så säger jag det ändå!

Jag börjar även det här stycket med "jag", tredje i rad. "Jag" är ett fint ord som med fördel används för att uttrycka mig själv.

Meningar som ovan kommer inte vara ovanliga utan kommer, om allt går som det ska, utgöra den grund på vilken mitt bidrag till den här bloggen kommer att stå på. De närmaste veckorna kommer för min del att utspela sig i Visby och så kommer även mina inlägg att göra. Eftersom jag inte har en avslutning med klipp i så avslutar jag med en snabbpresentation över var jag står i verkligheten just nu.

Låt: A horse with no name
Färg: blå
golv:matta
tak: vita plattor
möbel:fotölj
stad: Visby
Artist: Bruce Springsteen
Serie: 30 Rock
Människa: Grande Birro
Bboy: Xisco, http://www.youtube.com/watch?v=hvlwRyqlM-I

// Pelle