A Non Smoking Generation

Tja! Igår kväll var det Streetstar ute i Solna som var på tapeten. Jag och min goda vän Sofia åkte, glada i hågen, ut till Solna för att kolla på alla godbitar som fanns på det fullspäckade schemat. Godbitarna tar vi en annan gång, nu pratar vi lite om mig istället!





Jag var inte med i någon tävling utan gick dit mest för att kolla och lite för att hänga i cirklarna. Eller tvärtom, sak samma. För det gick bra. Mökke bra.

Det känns jävligt stabilt att kunna spela på samma nivå och i samma liga som de jag i många år idoliserat och velat vara som.

Det finns inga bakomliggande public-service-motiv med klippet ovan. Den här gången lägger jag upp det för att hylla mig själv, för att den väg jag har gått, den väg jag har framför mig och den väg jag jag, i klippet, går.

Live free. Life is the drug. Creation.

Klockan är 13.51 och jag har redan jobbat nästan 7 timmar. Anledningen är tre stavelser lång, börjar på Nynäs och slutar på hamn. Om man ska hinna dit till klockan 8 så gal ju tuppen först när man gått på tåget!





Skönt att min klass på Viaskolan var dunderbar i alla fall, det gav energi som räckte tills jag och Ine satte oss på tåget hem åtminståne! Shoutouts till er alla, ni var jätteduktiga, hoppas ni hade lika kul som jag!

Ine var och såg Oasis igår. Har ingen direkt relation till bandet och deras musik annat än mainstream hymnerna Champagne Supernova, Wonderwall, Don't Look Back in Anger osv. Jag kan därför gott luta mig tillbaka och småle lite över Markus Larsson rakt igenom hemska recension av Oasis spelning i Göteborg.

"Jag minns när Oasis hade så mycket själ och swagger och upplyftande attityd att de brann starkare än en supernova"

Att ge hopp för att sedan ta det iväg är den klassiska grenen skållningsjournalistiks huvudsakliga inriktning. För visst börjar det bra. Men i stycket efter, under rubriken "Lyktstolpar svängigare" tar Markus ut det som brukar nämnas under uttrycket svängarna.

"Jag minns när Liam Gallagher var den bäste gospelsångaren som Storbritannien exporterat i modern tid. Framför allt skrev Noel Gallagher melodier som aldrig tog slut. 

Varenda låt var ett sorts svar på David Bowies ”Heroes”. Så länge musiken varade kände man sig nästan odödlig. Men det var 1996. Sen gick det åt helvete.

Nu gör samma grupp – som live består av Liam, Noel, tre trafikkoner och trollkarlen Gandalfs kusin på klaviatur – usla karaokeversioner av sina största klassiker. "







Pelle

Idag har jag varit på kontoret och jobbat, mestadels ringande just nu. Känner mig lite krasslig så får nog stå över träningen ikväll, måste vara frisk så jag kan gå på Streetstar i helgen! Tog lite sovmorgon imorse och ordnade upp en rejäl brakfrukost vilket var mökke bra. Amerikanska pannkakor och hallon, mental five någon?

Ska inte bara hoppa träningen ikväll för att jag är krasslig, ska upp innan 5 imorgon för att åka till Nynäshamn dessutom! Kan man ens gå upp innan 5? Finns ens världen klockan 04.50? Imorgon får både jag och ni svaret. Mot Viaskolan!




Den här filuren kan dock alltid gaska upp en! Den solbrända gestalten heter David Copperfield och är väl vad man skulle kunna kalla illusionist-extrordinaire. Gör som han säger och räkna ordentligt!



Pelle

Har jamat ute i Järfälla igår måndag och idag tisdag. Även om jag vid det här laget borde vara van så tar det fortfarande emot att gå upp 05.30. Ibland tidigare. Väl på plats har det däremot varit kanon. Både Fastebolskolans och Olovslundskolans elever bjöd till ordentligt och i alla fall jag hade mycket roligt på besöken! Ses om två veckor ya'll!












Var ett tag sen sist så lägger upp två klipp på samma gång! Har varit lite krasslig (och är fortfarande kymig i halsen) så har inte tränat mycket. Var med på showbattlen i Solna Centrum i lördags för övrigt. Gick bra, ni som var där kunde se mig (röda byxor, blå collegetröja) bli ägd av Flaco. Var ni där bör ni veta vem.

Det ena klippet är ifrån vår lokal i Vasaparken men det andra klippet är taget i ljusgården vi har på nya kontoret. Fett bra spot för lite friskvård á la carte! Kan komma att bli en hel del bensträckare i år.



Pelle

Säljer man en vara som medför hälsorisker måste man göra det med raffinerade metoder. I helgen slog jag slag i saken och tog lite bilder med mobilkameran när jag såg tobaksreklam på offentliga platser.





Bilden ovan (Tobak utan tillsatser) är en kampanj från Prince för deras nya produkter Indian Summer och First Cut. Additive free (fri från tillsatser) står det på paketen. Om du blandar in ett c i leken så förstår du nog vad Prince vill att vi ska tro om First Cut och Indian Summer. Additive free blir väldigt lätt Addictive free utan alltför mycket kakburksfantasi.








Tobaksreklam i butik är starkt reglerat i den svenska tobakslagstiftningen. Jag förundras därför över hur lätt det är att exponera sitt märke och marknadsföra sig på platser där tobak säljs. Att uppföljningen från staten och myndigheters sida är så pass dålig. Som jag tolkar lagtexten finns det undantag i lagstiftningen kring marknadsföring av tobak för att möjliggöra två saker; urskiljning av produkter och prislistor. Undantagens syfte kan i försäljningställenas fall alltså beskrivas som nödvändig konsumentinformation. No more, no less.

Vare sig reklamen finns i en tobaksaffär, som Lucky Strike ovan, eller på framsidan av tobakshyllan ovanför kassan i mataffären så kan man idag utgå ifrån att tobaksreklamen varken är där för att hjälpa konsumenterna att göra en prisjämförelse eller att särskilja likartade produkter från varandra. Den finns där av en enkel anledning. Den finns där för att sälja.

I lagen står det, klart och tydligt, att kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak. Av någon anledning så känns det inte riktigt som att ens bilderna från mina blygsamma efterforskningar når upp till det regelverket.

Sätta stopp för det här, någon?



Pelle

Fyra klassbesök idag på Bagarmossens skola. Det är rätt mycket på en dag men vad gör man inte för sporten! Appråpå sport är det Kroatien-Sverige ikväll, vilket är mökke kul. Grande Staffan.

Höll på att få hjärtattack efter sista föreläsningen idag då jag skulle lämna tillbaka de nycklar till salen som jag hade fått lova. De var helt borta. Trodde jag. Självklart låg de i jackan med mina andra nycklar. Men det visste jag ju inte då, kunde blivit en riktig tabbe.

Brorsan dissade mig och våra innebandyplaner för att gå till läkaren i eftermiddag vilket inte var särskilt härligt, inte motionerat på måånga dagar nu! Får breaka lite imorgon kväll, battle i solna på lördag troligen. Jag är ganska taggad skulle man kunna säga.



Pelle

Såg fram emot kvällens drabbning i handbolls-vm ändå tills precis nu då jag fick reda på att Sverige möter Kuwait. Ja, vad kul, jag kollar Lichenstein-Zimbawe efter bara för att det är så kul. Not. Men kul med handbolls-vm, framförallt med de evigt unga hjältarna Staffan Olsson och Ola Lindgren vid rodret. På Arlanda flygplats när man landar hälsas man välkommen till Stockholm av en hel drös Stockholmspersonligheter. Bilden på Staffan är nog den som man gillar bäst ändå. Staffan Olsson, handball genius, står det. Grande.




Säg hej till Ine förresten! Idag har vi jobbat på kontoret båda två och det har gått bra! Men var är Adeline? Jo, hon var också på kontoret ska jag berätta, men hon ville inte vara med på bild. Håret kändes liksom inte rätt...brudar!






Pelle

Bokningarna för våren har börjat trilla in nu, har massa roliga besök att göra innan sportlovet nu! Idag återvände jag til Storkyrkoskolan i Gamla stan för att ha lite mer happy times med klassen medan vi diskuterade tobaksfrågor. Livet är för kort för att spenderas med trista människor, tänk vilket jobb jag har där jag får hänga med massa sköna elever varje dag!



Appråpå sköna människor så har en tjej som heter Ine börjat jobba som inspiratör på A Non Smoking Generation. Hon kommer säkert börja skriva här inom sinom tid men blir ni otåliga kan ni alltid gå in och säga hej på playahead där hon heter Ine (ine alltså fast med stor i). Hon trodde jag var en sån där "plugghäst". Hmpf, jag som trodde jag var så cool!



Pelle

Jag skulle kunna säga något i stil med att det bara finns ett band i Sverige. Men det vore inte sant, det finns många band i Sverige varav de flesta är väldigt, väldigt bra. Bara ett band kan vara bäst. Var nog en hel del som satte kaffet i halsen 06.47 den 25 mars förra året:






"Det är roligare än jag trodde det skulle vara, att vinna något sådant här. Det är första gången vi vinner något sådant här. Och Ossi...ser ut som världens bästa skribent fast han är världens bästa trummis."

Jag kunde inte sagt det bättre själv. There can be only one. Jävlar vad stort.




Johnossi_Lover19

I det senaste nyhetsbrevet från tobaksfakta.org skrivs det om en höjd tobaksskatt i USA som under en period på 4 och ett halvt år är tänkt att inbringa 32 miljarder dollar. Tobakskatten höjs från 61 cent till 1 dollar, och det är f*nimej på tiden. Obama sägs stå positiv till lagen, vilket inte är konstigt med tanke på hans tidigare engagemang i tobaksfrågan då han satt som senator för Illinois.




Hur mycket verkstad det blir på tobaksfronten under hans mandatperiod återstår att se. Känslan av att han har en del annat att tänka på är nog både sann och rättvis. Men att ha en tobaksmotståndare som commander in chief måste likväl ses som positivt. I vilket fall är det kul att det allt mer ser ut som att tobaksbolagen sitter och röker på sista paketet just nu, att deras tid snart är slut. Och att de vet om det.



Pelle

Whadup, ska snart gå och lägga mig men varför inte typa in ett par rader här när ja ändå sitter vid datorn? Just nu känns det som att jag har delat säng med en elefant med mardrömmar. Dansade för första gången på mer än en vecka, har varit krasslig, och det kändes. Men kul var det.

Danscenter arrangerade än en gång sitt The Cypher som är både ett beundransvärt initiativ och brukar vara riktigt roliga tillställningar. Senaste gången battlade Freeze, min gamla sensei. Det var mest på skoj, men ändå. För något år sen skulle inte folk ens ha kollat snett på mig för att jag var så insignifikativ för världen, fred och kärlek. Mot Freeze jublade massorna, vilket, förrutom att det kändes härligt, ändå var någon form av bekräftelse på att jag får leka med de stora grabbarna nu.

Ikväll var jag av uppenbara skäl lite avdankad, men det var kul ändå. Ett sus spred sig genom lokalen när jag körde lite swipe-windmill-swipe-windmill-headspin-combos. Men för att ta mig ut i stora världen, och för att leka med de stora grabbarna, är jag dock rädd att det kommer krävas mer än så. But we will prevail, som Obama sa i talet på uppträdandet till hans ära.

Ska besöka två skolor den här veckan, andrabesök på Storkyrkoskolan i Gamla stan och 7orna och 8orna på Bagarmossens skola. Imorgon hänger jag dock på kontoret. Stockholm är rätt grått och trist nu på vintern tycker jag, ser verkligen fram emot att våren, värmen och sommaren kommer.


 

Och ni som läser: om ni har något kul att säga om bloggen, någon fråga om tobak eller allmäna funderingar kring livet och universum som helhet tveka inte att skriva till mig, Ine eller Adeline på Playahead så ska vi göra vårt bästa för att svara! Kanske borde säga att vi vet mer än tobak än universum. Vi är visserligen religiöst obundna, men jag tror att det är säkert att säga att vi inte är en Non Universum Generation. Och att vi därmed inte är särskilt insatta i frågan menar jag...strunt samma skriv vad som helst!




Pelle

Igår kväll satte oss jag, Mikloz (mammas man) och Mina (bonussyster/Mikloz dotter) för att lira lite musik. Var på besök hos mamma för att vinka av Vera(Mikloz andra dotter/bonussystet) som åker till Indien med Globala Gymnasiet, ha det så kul Vera!

Efter lite plinkande och plonkande fick vi ihop det här, en källarversion av Coldplays briljande låt Clocks. Jag vet, micken i telefonen är inte gjord av guld så ljudet är sådär. På plats var dock akustiken en helt annan, vilken tjej!

Peace!



Pelle

Vilken dag alltså, har just kommit till kontoret efter 3 klassbesök hos Adolf Fredriks sexor. Försov mig imorse, vilket inte hör till norm, och fick skynda något helt galet. Kom dock i tid, kudos hehe.

Jäkla roliga besök förresten, ska bli kul att komma tillbaka om några veckor! Blir så sjukt bra när eleverna vågar prata på men samtidigt kan hålla sig i stången och lyssna på kompisarna. Grymt jobbat!

En kille idag sa roligaste saken när vi pratade om huruvida lärare ska få röka på skolgården. En solstråle från ovan liksom borrade sig genom taket när han ställer sig upp och säger sitt inlägg i debatten; "De är ju lärare, de borde veta bättre". Nuff said.



Pelle

Whadup! Sitter just nu i våra nya lokaler vid centralstation inne i stan. Lokalerna är jättefina, även om de behöver fixas upp och möbleras lite grann. Precis som den här bloggen alltså.





Bloggen kommer dels bli mer aktiv i år men framförallt fokusera mer på tobak och på klassbesöken. Breakingklippen kommer dock ligga kvar, you have to kill me first. (Adeline hälsar!) Snart så öppnar dessutom vår nya webbsida som är en riktig kaka, kolla in den på www.nonsmoking.se i dagarna.

Själv är jag lite krasslig så jag kommer gå hem snart för att kurera mig i tid för återbesök på Björngårdsskolan som äger rum imorgon. Dessutom så är det utbildning på kontoret vilket är kul, speciellt eftersom jag får hålla i en del. Vår nya inspiratör Ines första dag på det, kommer bli en riktigt rolig dag.

Mer kul kommer så vänta inte för länge innan du kikar in igen!



Pelle

God kväll, eller snarare god morgon borde jag kanske säga. Har just nu är rätt så flippad dygnsrytm som jag måste ta tag i förr eller senare, om en vecka har man ju trots allt ett jobb att sköta!

Men någon gång måste det skrivas här också. Ikväll kom en avsides del av släkten över på besök och även om det började lite monotont så slutade det ändå i dur, vilket var kul.

Var och tränade idag igen, har dock inte laddat upp skräpet på jutjub än så den intresserade får återkomma och den som väntar på något gott tänker säkert på något helt annat.

Träningen idag var för övrigt kaos. Hade med mig ett annat par skor idag än tidigare sessioner, ett inte särskilt lyckat infall skulle det visa sig. Golvet var sådär lite halvsmutsigt vilket gör att det även blir lite sådär halvhalt. Få violinister klarar av att spela rent medan de står på en morgontunnelbana i Tokyo. Ingen har klarat av att spela rent på en smutsig dojja, om ni vill förstå vad jag typ har att jobba med här!

Fett med Streetstar i slutet av januari. Är inte med i någon crew och kommer således inte att ställa upp i breaking masters men kommer lätt infinna mig för att spontandansa lite i cirklarna och kolla tävlingarna. Så råkar ni höra lite upphetsat skrikande, spontana applåder och ljudet av brudars huvuden, som i ren och skär exaltering svimmar och faller till golvet med en duns, så vet ni vem det är! Flaco, Ghost Crew. Fan va tung han är.







Pelle

En av de svåraste sakerna i bboying är att inte falla för frestelsen, att inte ta den lätta vägen. Den lätta vägen, biting, är för sinnena tillfredställande. Man njuter av sin storhet, man känner igen sig i stjärnorna. Man rockar fett. Men samvetet är svart, mörkt som ruttna plommon. Ju mer jag kollar på mig själv ju mer skäms jag. För det är en sak att ta influenser, att göra samma move är en annan. Men förmedlar man inte sig själv, då är man vilsen.

Tex så har jag moves som är sjukt lika Xiscos. Ibland är det med flit, att jag tagit en liten detalj typ en hängande arm och ibland sker det utan att jag tänker på det. Vilken av dom som är värst vet jag inte. Ingen av dom är jag. Kortsiktigt så är jag dock bakbunden. Jag måste gå frammåt, för det gör alla andra. Jag kommer aldrig kunna bromsa mig upp för det backe av duktiga bboys som varje dag reser sig, likt en bergskedja, allt högre över jorden.

Jag längtar tills den dagen kommer då jag inte längre ens för en sekund behöver oroa mig för falla för frestelsen, att inte ta den lätta vägen. Jobbar jag på som nu är den dagen en dag närmare för varje dag som går. Det känns helt okej. Tills vidare får det däremot se ut så här, glöm inte att spana in bloggen om 3 år:





PS! Ja, jag såg Schnabels fullkomligt fantastiska film Fjärilen i glaskupan här om dagen. Om ni såg en likhet med blogginläggets titel menar jag. Supermycket credd till Mathieu Amalric för en bländande uppvisning i kroppsspråk och livsgnista. Så sammankoppla inte det här inlägget med filmen, det vore inte att göra den rättvisa! Peace out



Propeller

Tro det eller ej så är du faktiskt inte ensam om att läsa detta. Det är många katter som snubblat förbi här i dagarna så varför ändra ett vinnande koncept? Fortsätter träna i sunpan tills vidare i väntan på att Danscenter och Studiefrämjandet stänger av jullarmet. Jullarmet.

Även om det är den mest krävande och minst roliga träningsformen att jama ensam så går det ändå ruskigt snabbt framåt för mig just nu. Försöker att göra varje move lite bättre, att hitta en ny väg att gå varenda steg jag tar. Ovan är ett par dagar gammalt klipp, var och tränade idag också men det laddar jag upp senare.Det klippet får ni se senare fär nu ska jag iväg till Caesar i stan för att närvara på (par)middag . Don't ask.



Pelle