In an everlasting kiss

God kväll, eller snarare god morgon borde jag kanske säga. Har just nu är rätt så flippad dygnsrytm som jag måste ta tag i förr eller senare, om en vecka har man ju trots allt ett jobb att sköta!

Men någon gång måste det skrivas här också. Ikväll kom en avsides del av släkten över på besök och även om det började lite monotont så slutade det ändå i dur, vilket var kul.

Var och tränade idag igen, har dock inte laddat upp skräpet på jutjub än så den intresserade får återkomma och den som väntar på något gott tänker säkert på något helt annat.

Träningen idag var för övrigt kaos. Hade med mig ett annat par skor idag än tidigare sessioner, ett inte särskilt lyckat infall skulle det visa sig. Golvet var sådär lite halvsmutsigt vilket gör att det även blir lite sådär halvhalt. Få violinister klarar av att spela rent medan de står på en morgontunnelbana i Tokyo. Ingen har klarat av att spela rent på en smutsig dojja, om ni vill förstå vad jag typ har att jobba med här!

Fett med Streetstar i slutet av januari. Är inte med i någon crew och kommer således inte att ställa upp i breaking masters men kommer lätt infinna mig för att spontandansa lite i cirklarna och kolla tävlingarna. Så råkar ni höra lite upphetsat skrikande, spontana applåder och ljudet av brudars huvuden, som i ren och skär exaltering svimmar och faller till golvet med en duns, så vet ni vem det är! Flaco, Ghost Crew. Fan va tung han är.





Bilden ovan saknar relation till textens titel.




Pelle

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0