A Non Smoking Generation

Säljer man en vara som medför hälsorisker måste man göra det med raffinerade metoder. I helgen slog jag slag i saken och tog lite bilder med mobilkameran när jag såg tobaksreklam på offentliga platser.





Bilden ovan (Tobak utan tillsatser) är en kampanj från Prince för deras nya produkter Indian Summer och First Cut. Additive free (fri från tillsatser) står det på paketen. Om du blandar in ett c i leken så förstår du nog vad Prince vill att vi ska tro om First Cut och Indian Summer. Additive free blir väldigt lätt Addictive free utan alltför mycket kakburksfantasi.








Tobaksreklam i butik är starkt reglerat i den svenska tobakslagstiftningen. Jag förundras därför över hur lätt det är att exponera sitt märke och marknadsföra sig på platser där tobak säljs. Att uppföljningen från staten och myndigheters sida är så pass dålig. Som jag tolkar lagtexten finns det undantag i lagstiftningen kring marknadsföring av tobak för att möjliggöra två saker; urskiljning av produkter och prislistor. Undantagens syfte kan i försäljningställenas fall alltså beskrivas som nödvändig konsumentinformation. No more, no less.

Vare sig reklamen finns i en tobaksaffär, som Lucky Strike ovan, eller på framsidan av tobakshyllan ovanför kassan i mataffären så kan man idag utgå ifrån att tobaksreklamen varken är där för att hjälpa konsumenterna att göra en prisjämförelse eller att särskilja likartade produkter från varandra. Den finns där av en enkel anledning. Den finns där för att sälja.

I lagen står det, klart och tydligt, att kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak. Av någon anledning så känns det inte riktigt som att ens bilderna från mina blygsamma efterforskningar når upp till det regelverket.

Sätta stopp för det här, någon?



Pelle