Vid sina sinnens fulla bruk
PS! Är inte tillräckligt neutral för att skriva en segerkrönika ännu utan den får vänta. Det finns dock en sak jag bara måste få skrika ut: BARCA ÄR BÄST! Ingen protest.
/P
Wohooo, segern till BARCA!!!
Vad kan man säga. Ikväll vare fotboll när det är som bäst! Helt underbart!
Nu ska jag lägga mig o drömma om Messis snygga mål o Eto (är det bara jag som tycker han är söt?) :p
Ikväll hamnade den i rätt händer!!
Godnatt på er!
/Emma
CHAMPIONS LEAGUE EXTRA
Ikväll smäller det fan. Alla matcher jag har sett med Barcelona i år, alla mål, all glädje, allt jubel och allt dagdrömmande. Alla vägar bär till Rom, det är ikväll det avgörs. Förhoppningsvis kommer samma scen som nedan utspelade sig. Nästa inlägg kommer antingen jag vara väldigt uppe eller väldigt nere. HEJA BARCA!
Visca el Barca et visca el Catalunya!
Pelle
David Gray.
Cause' whose to worry if our hearts get torn
When that hurt gets thrown
Don't you notice life goes on
Won't you kiss me on that midnight street
Sweep me off my feet
Singin' ain't this life so sweet...
/Ine
På tal om förebilder...
Jag brukar nämna på mina klassbesök att min mor är min absolut största förebild. Min viktigaste inspirationskälla här i livet. Den grymmaste av grymma.
AND HERE SHE IS - THE ONE AND ONLY:
Moras stoltaste norska. En bild som för övrigt med fördel skulle
platsa på framsidan av Vogue. Eller vad säger ni?
Ine
PS: Och JA; jag är stolt över min släkt... DS
Tuuudiiluusan!
Jag tänkte bara säga att jag sitter här och solen är där ute. Det har den varit hela dagen, kanske bäst så? Jag hade nog blivit för solbränd om den var här inne. IAF! Jag har passat lillan och idag har hon fått för sig att bara vara övertrevlig. Typ - "Hej sister, du e sött, vill du lekka med mig? nälla nälla sister!! du er sött, ja osså sött, du er fint" Yepp, så lät hon hela vägen hem från dagis. Lite komplimanger är alltid bra. TIllbaka till punkt nummer ett - jag är barnvakt och det är sol ute. Och ut med lillan finns inte, det blir för äventyrligt och jag känner mig inte äventyrlig idag.
Sen har min svenska förbättrats enormt mycket idag, jag har sagt saker som - Ahaa så du har blvit lite färgen idag!? (gissa vad jag menar med det?) Ganska stolt, faktiskt.
Dagens gåta.
Vad menar min kära far med "Du måste stanna när det blir rosa"
Ledtråd - Vi är ute och övningskör när han säger det.
Det är bara att gissa på, vinnaren får vara med nästa gång jag övningskör med pappa och vara min tolk.
Peace Love and Svenska 2
//T
Inför 4 juni på Stockholms Stadion
Ett par timmar av fullkomlig och total extas. En upplevelse för livet och trumhinnor i ruiner. Ett minnespalats i vit marmor. Förväntningarna är minst sagt höga inför Bruce Springsteen på Stockholms Stadion. Det är 12 dagar kvar när detta skrivs. Nedräkningen har börjat, och nedräkningen börjar här.
Under dagarna som kommer tänkte jag berätta lite om hur jag upptäckte Bruce Springsteen. Vad jag har upptäckt. Allt som jag hoppas att upptäcka. Jag tänker att jag börjar här och ser var tangenterna tar oss. 3, 4, !
Det började med en samlings-CD. Första gången jag aktivt sökte upp bossen var det en samlings-CD jag fann. Bästa låtarna, rent spontant? Born to run, Streets of Philadelphia och Blood Brothers var mina favoriter när det begav sig.
Mitt livs historia har ofta genomsyrats av en överambition, en dröm av min förmåga, kapacitet och ett resultat som inte finns. När jag bestämde mig för att lära känna bossen i slutet av sommaren 2008 så ville jag göra det på riktigt. Vad det nu än betyder. I vilket fall inbillade jag mig att jag skulle börja från början. Att jag skulle äta allt. Tugga, svälja, le, gråta, skratta, recitera, briljera, sjunga, skrika, spela, känna, leva.
Jag började med skivorna the Lost Masters. Jag trodde det var någon form av ursprungliga skrifter som skulle öka min förståelse men jag upptäckte snart att effekten var den motsatta. Kända låtar, versioner av kända låtar och helt okända eller ej utgivna låtar blandades hej vilt, högt och lågt och långt och kort i en enda stor salig röra. Den rätta ändan att börja i, om man nu verkligen vill ta sig vatten över huvudet, är självklart att följa diskografin. Den är dock ett senare kapitel.
Jag märker nu var det här är på väg. Det här inlägget kommer behandla första mötet och de första känslorna och intrycken. Nästa inlägg kommer jag att gå igenom mina tankar kring diskografin. Efter det kommer live-skivorna, youtoube-klippen och live-dvder. Nåväl.
Lost masters ska självklart inte svartmålas. De är dock inte den optimala metoden för att upptäcka Bruce om man är rädd och ensam på livets åktur. Skivorna innehöll ju en del av värde även för ännu ofrälsta. Under tiden på Gotland, på Strand Hotel i Visby, stod allt som oftast bossen för ljudet i lurarna. I en skinnfotölj i WLAN-zonen i lobbyn fastnade jag för låten One way street.
"That's nn..we, we are the same kind, and to leave you baby, I have to go blind"
För undertecknad träffar ovanstående inte långt från hjärtat. I Saving Private Ryan är det en scen där tolken gråter i trappan över att han inte vågar rädda sin kamrat. Bilden klipps till när tysken ligger ovanpå amerikanen, kamraten, och långsamt mördar honom med en välriktad knivstöt. Vi är bara tomma skal, en lång historia som började skrivas långt innan vi fanns och som kommer fortsätta att skrivas långt efter att vi är borta. Skrivna rader lika mjuka som kattungar. Jättemjuka. Inte långt från hjärtat. One way street är lika ärlig som döden.
En låt till vill jag ta upp. Detta var mellan hotellet och Visby Dansskola, där jag träffade Aydin. Solen sken och vinden, frisk och blå, blåste skönt över mina läppar. Badlands instrumental dundrade fram över mina sinnen. Solens ljus färgade allt i svart silver. Känslan jag hade när jag själv dundrade fram, på väg att breaka, till tonerna av Badlands glömmer jag nog inte i första taget. Vilken känsla det var, mitt akvarium fullt av frisk och blå.
Så gick det till när jag upptäckte Bruce. Om du nu, mot förmodan, har orkat läsa ända hit vet jag inte riktigt vad jag skall säga. I come from down the valley kanske? Nej, den spar jag till nästa gång!
Where mister when youre young...
Pelle
Poet. Prophet. Outlaw. Fake. Star of electricity
I höstas öppnade jag kulturdelen i SvD och såg en recension av Dylan-porträttet I' m not there. Det var öden, det var ljud, det var bild, det var bio. Salongen en tidskapsel, där tiden både gick snabbt och långsamt. Från huvud och axlar till knä och tå spred sig en gemytlig känsla av hemma, en känsla av bärnstensfärgat guld. Jag var nöjd och jag ville ha mer.
Inledningsscenen ger mig fortfarande rysningar genom hela kroppen. Då menar jag inte den sortens rysningar man får efter att suttit med en god vän i alldeles för många timmar på en alldeles för kall parkbänk i alldeles för kall luft. Jag pratar om när man suttit alldeles för många timmar på en alldeles för kall parkbänk i alldeles för kall luft och sedan kommer in. In genom dörren, sparkar av sig skorna, tar raska steg fram, fram till diskhon, varmvattnet på, låter varmvattnet rinna sig varmt och så bara Aaaaah. Den sortens rysningar.
Introt, där en karismatiskt sandpapper-rosslig Kris Kristoffersson står för berättarrösten, är en oförglömlig konsert, en resa i det okända och ett lackmustest för varför ord är mer än bokstäver. Introt är dessutom viktigt för att förstå de 2 timmar av fjäderlätt kärlek som följer.
Luta dig tillbaka och njut. Här finns inga vargar. Mina händer är kalla. Varmvattnet är på.
"Even the ghost was more than one person."
Vattnet har runnit sig varmt. Jag väntar och blundar.
"...but a song is something that walks by itself."
Aaaaah.
Pelle
Resfeber i en strut.
Det är krångligt att resa till The U.S of A nuförtiden, tycker ni inte?
Boka biljetter
Fylla blanketter
Vid vistelse, undvik inhemska getter
Vi som bor i Sverige har ju möjlighet att resa utan visum enligt Visa Vaiwer-programmet. Inget visum alltså, bara ett formulär där man kryssar i ifall man tänkt mörda presidenten eller inte. Jag kryssade för nej-boxen, just for the record.
Men hursomhaver; ska bli så fantastiskt kul nu, bara lite lite kvar så får jag cruisa längs New Yorks esplanader.
Någon som har några schyssta tips på saker att göra, se och äta i NY?
Fridens liljor
Lola.
Jag vet inte vad vi firar men jag är hemma och det är najs
Jag är ledsen, jag ber om ursäkt, jag ber om er förlåtelse. Jag ger er pengarna tillbaka. Det blev ingen träning under vistelsen i Skåne så av förklarlig anledning har heller inget nytt träningsklipp kommit upp på bloggen. Så, bättre sent än aldrig.
I veckan var jag på en lika lång som intressant föreläsning om hur Konsumentverket bedömmer reglerna kring marknadsföring av tobak och alkhol. Mycket lärorikt. Tisdag och onsdag spenderades på Tyska skolan och utanför Åkersberga på Roslagskulla Skola. Även det mycket lärorikt. Hehe.
Träning flyter på helt okej, vill att det ska bli mer nu när det också går att träna utomhus. Århundradets tabbe är att jag missat att Urban Arts Hip Hop Manifestation går av stapeln i Malmö nästa helg och inte nästa månad, som jag trodde. Hm, får se om jag har råd och tid att åka ner. Vore awesome.
Vad gäller dansen är det samma gamla visa som gäller. Bättre på allt. Fler egna moves. Mer energi på träningarna. Bli bäst av de alla. Hålla fötterna på jorden.
Jag har lite att göra med andra ord, hörs ya'll.
Pelle
Röd dag, hurra.
I dag har jag suttit på kontoret tillsammans med Lola och knåpat terminsrapport. Det känns lite skola att skriva rapport. Jag skall erkänna att jag är en aning ringrostig. Men tro mig när jag säger att jag alltid kommer igen! Tre år sen jag tog studenten, förresten... Jesus. Här hade jag gjort plats för foto på mig under min glada studenttid, om det hade funnits något sådant foto. Det publiceras i sådana fall på begäran... Jag var förresten otroligt tjusig på min student! Trysildräkt och grejer. Jodu!
Angående aktivitet jag skall sysselsätta mig med under morgondagen: jag har insett att jag har gått och blitt ordentligt lat den senaste tiden. Eller, det är kanske andra saker som har gjort att jag inte avsatt tid för träning, men jag är lite besviken på vårterminens lama utnyttjande av Friskiskortet. Som så många andra är jag en periodare när det kommer till träning. I går var jag på ett grymt schysst skivstångspass. Benen vek sig när jag skulle gå hem. Nu tänkte jag mig en liten promenad och i morgon vet bara gudarna vad min kropp kommer att utsättas för. Box? Vodo? Mänsklig kanonkula? Den som lever får se!
Eftersom dagen har varit lång och alla människor har ett inbyggt (medfött) ego så skulle jag kunna fortsätta att klottra om mitt liv tills någon slog mig i huvudet med en stekpanna. Det är lika bra att jag sätter punkt innan någon läser bakom ryggen och får inspiration till något sådant obehagligt... Nog för att jag vet att både Pelle och Lola är schyssta kompisar som jag kan lita på. Men tänk om... tänk om de egentligen är aliens med onda uppsåt... Nej nu! Dags att avrunda den här arbetsdagen med att publicera ett lagom kärnfullt inlägg med en lagomt spännande bild till. Bilden är ett bevis på att jag fortfarande kan säga på klassbesöken att jag ägnar min lediga tid åt bland annat träning - utan att ljuga.
Vad skall ni göra i helgen? Please, let me know!
Kram,
Ine
Årets "Vasastafett" krockar med Coldplay. Detta blev en svår kompromiss, där Chris Martin
till sist segrade över löparpjucksen...
*
Gratis liveskiva.
http://lrlrl.coldplay.com/leftright.html
Njut! Även du, Love...
Baksidan på min tisha...
"You left the sweetest taste in my mouth..."
Längtar, längtar, längtar till den 22:a augusti; Coldplay på Stadion!
Skall du dit? Om inte så kan jag bara beklaga...
Ine
*
Beyoncé i Globen.
Livet blir så mycket roligare då! I onsdags var jag på Beyoncé i Globen
tillsammans med några kompisar från Mora. SÅN GRYM KONSERT!!!!
Nu ligger med andra ord jag och Terese steget före resten av inspiratörerna... ;-)
En grym upplevelse rikare.
Galen vecka
HellowBellow kära blogg!
Nu sitter jag här och ska snart sova (jag vet klockan är bara halv tio, men jag är trött och gammal) men kände att jag borde skriva ett kort inlägg först. Jag sitter i sängen och lyssnar på gangster musik och känner mig lite småtuff, faktiskt.
Jag och min kära Emma var på Aranäsgymnasiet och gjorde skolan osäker. Det var ANT dag - och vår första mässa. Bredvid oss stod Robert från UNF och försökte få eleverna på skolan att hålla sig borta från alkohol, allvarliga grejer det här. Och jag måste också säga att Robert har sämre humor än Emma, något jag trodde var omöjligt - men nejnej. IAF! NU till det roliga!
Jag var på bröllop i Stockholm i lördags, jag tror att det hette Veddesta. Min kusin gifte sig och det var hur fint som helst, att gå på bröllop är min nya hobby. Jag vill också gifta mig, helst flera gånger i månaden. Men det får nog vänta..
En till rolig grej som hänt - Beyoncé konserten i måndags på Skandinavium. Huuuuur bra som helst!
Lägger upp lite bilder innan jag lägger mig och drömmer om ett bröllop med Beyoncé.
//T
Besök av muttern.
I går kväll var vi på restaurant och käkade superflott middag. Båda var som vanligt grymt imponerade av vårt favoritställe Grill. Fantastiska smakupplevelser! Jag åt gambas och lamm till jag storknade.
Nu skall jag träffa muttern igen och strosa runt på stan.
Kommer reseberättelse från Sundsvall och Hudiksvall inom kort!
Kram,
Ine.
*
Ljustrålar mellan fönster och gardiner - hotelldöden har börjat
En bild på en fot. På en buss. En bild på väg.
Som tur är så kommer Lola ner imorgon för jag bevisar bara än en gång att jag inte är stabil nog för att vara ensam i ett rum väldigt länge. Är mer av en sällskapskatt. Tar med lappen ut på stan nu och gör powerpointen till onsdag i solen, med bruce springsteen i handen och glass i öronen. Eller tvärtom.
-I want the truth...
- You can't handle the truth!
Grymma besök idag på Alléskolan och Asmundtorps Skola i och utanför Landskrona. Det blonda guldhjärtat Tina skjutsade dessutom hem mig efter sista besöket, NAW!
Till alla modstulna elever, som gått in hit med förhoppningen om breaking men inte fått se många moves än, vill jag bara säga att det kommer. Det kommer. Annars kan ni skrolla ner 5-6 inlägg för att se ett äldra klipp. Cool? Fine, I'm movin out ya'll!
Peace
Pelle Högnelid
Inspiratör och Kung av Helsingborg
(Om än för en dag, ses i solen!)
Helsingborg by night
Hämta dator hos pappa. Packa kläder till Skåne hos mamma. Packa kläder till pappa hos mamma. Åka till Centralen, köpa lunch, hoppa på tåget till Hässleholm, byta till Pågatåget mot Helsingborg och till sist landa på Best Western Helsingborg. Så kan man lite kort summera min dag. Middag intogs på det familjära kvartershaket Telegrafen, där jag förövrigt såg Barcelona vinna och förlora en liga-titel inom loppet av 30 min. Men det är en helt annan historia.
På kvällen tog jag en promenad. Helsingborg har en mökke trevlig kajpromenad som jag rekommenderar för er som passerar Helsingborg en ljummen sommarkväll. Och så var det det där med bilderna. Alltså, jag struntade i att sålla utan lägger upp alla. Blir liksom konstigt när jag vet att jag tog fler bilder. Så det är lika bra att utöva lite självdistans genom att för världen, i ett och noll, visa upp min brist på självdistans. Enjoy.
Well this doesn't feel weird. Ja för att lyfta fokus från moi till något annat, de uppmärksamma har säkert redan uppmärksammat hörlurarna och funderat vad som är i dom. Springsteen. Bruce Springsteen. Favoriterna för dagen? Bobby Jean. Land of Hope and Dreams(..."Bells of freedom ringin' "...). Och självklart, Thunder Road (live box).
And I learned how to make it talk
And my car's out back
If you're ready to take that long walk
From your front porch to my front seat
The door's open but the ride it ain't free"
Thunder Road, Bruce Springsteen
Pelle
Ett litet steg mot att ge äldre medmänniskor den credd de förtjänar
Whadup Aud?! =) Det är nog dags att damma av det där diplomet i vals från 1968. Alla får självklart läsa men detta är lite extra riktat till dig.
Vill börja med att peka ut den konflikt som råder huruvida ålder är något positivt eller inte i dagens samhälle. Gammal är äldst. Rutin slår skicklighet. Men samtidigt så kan man inte lära gamla hundar sitta. Och grisar flyger inte. Sägs det. Träffa Monica Masuda.
Jag träffade Monica eller, som hon helst vill bli kallad, Krazee Grandma för första gången för 6 år sedan. Jag tog brekingkurser på Danscenter i Stockholm. Hade hoppat upp från ungdomar till vuxna. En av de föreföll vara mer vuxen än de andra.
Det skall erkännas att hon inte är bäst i världen. Och att hon kanske inte kommer bli bäst i världen. Men alla de som är bäst i världen, alla de som kommer bli bäst i världen, de erkänner henne. I Sverige är vi dåliga på mycket men är vi riktigt satans kassa på någonting så är det att känna empati med äldre och att hedra hjältar. Monica, flåt, Krazee Grandma passar in under båda.
Med en bakrund inom Judo och många år tungt av kroppsarbete på lager så kan man undra var energin kommer ifrån. Som världens mest entusiastiska kärnkraftverk ångar hon på, ner på golvet, alltid något nytt move på gång, aldrig stilla, med känsla för musiken och respekt för bboyingens uttryck och historia. Nej du läser inte fel, nej du ser inte fel. Hon är över 65. Och hon är b-girl. Hon är Krazee Grandma.
Det kanske inte går att lära gamla hundar sitta. Men det är aldrig för sent att lära gamla hundar att breaka. Krazee Grandma.
Pelle
24 December ftw!
Jomenfaktiskt. För nu har familjen Lola planerat hur denna jul kommer att se ut.
God framförhållning? Ja. Sjukt och konstigt? Ja.
Men det är det värt, goda vänner. För såhär knappt halvvägs in i vårvärmen står nu i min almenacka en resa till hemlig ort inplanerad till juletiden. Både jag och mor har länge känt att det traditionella julfirandet varit för dyrt och tråkigt.
Och eftersom min familj står under matriarkaliskt styre bestämde vi oss sålika för att familjen Lola skulle skippa die swenske julen.
Resfebrig som jag är kan jag knappt bärga mig och hoppas nu att sommaren (nästan) bara ska flyga förbi (undantaget min stundande NY-resa då, förstås).
Kanske ST:barts? Eller Israel? Jag vill dyka och pussa vilda djur.
I'm gonna have a merry christmas.
Lola anno 2007. Julstökar inför firandet av Jul:2 med vänner och bekanta 25.e december. Notera det blå håret.
In case you didn´t notice.
Hälsning från linslusen.
Tjoo!
Har fått låna en fin dator på rektorsexpeditionen på Bosvedjeskolan i Sundsvall.
För övrigt ett otroligt schysst bemötande från samtlig personal, och elever! Mer om det och min spännande turné senare...
Ville egentligen bara berätta att jag kommer att vara med i radio i Sundsvall i morgon. Vilken tid vet jag inte, men om du lyssnar på lokalradion i Sundsvall under morgondagen och funderar på vilken förtjusande ung dam som håller hov om A Non Smoking Generation och inspiratörsverksamhet så har du svaret här. Det är ingen mindre än linslusen från Dalom; Ine Maria Enkler. Som även lockade ännu en tidningsredaktion att delta på klassbesök. Vet inte när detta publiceras, men gissningsvis till veckan. Håll utkik!
Jag har förresten ärvt denna egenskap av min kära moder (som tidigare omnämnts i denna blogg). Alltså förmågan att fastna på bild i olika sammanhang och inte ha nånting emot det. Tror förresten att det där "jobbiga" som många hävdar att de upplever så fort en kamera dyker upp är hittepå. Alla vill väl synas, eller? Bjud på er själva. Det blir roligast så! Inte för att alla kanske håller med om att jag är den som syns och hörs mest, men ändå. Jag är inte alltid så försynt som jag kan verka...
Kram,
Ine
PS: Jag fick jobbet som skådespelare på Tomteland! Men blev tvungen att tacka nej eftersom jag redan bokat flygbiljett till England. Sorry, Santa. DS
Internetvett?
Min och min sambos dator hittade in till reparation förra veckan, då den bara bestämde sig för att sluta vilja leva, så jag har inte riktigt varit så utsatt för nätet på sistone, undantaget at the office. På gott och ont.
Men kanske mest på gott.
För där finns mycket som skulle behöva ses över en extra gång, och väldigt mycket av det kanske inte skulle behöva finnas alls. Döm min förvåning när jag lite diskret kikandes på min Facebooksida (off duty, off duty...) får syn på ett stycke skamligt övertäckt snusreklam.
Denna länk leder mig till en sida som vill att jag ska designa min egen snusburk och köpa den.
Att produkten är det de egentligen säljer är snus, det är bara en bisats.
Man får dessutom bara köpa ett visst antal stycken, inte bara en. Annars går det ju inte att beställa.
Är man beroende är det ju lika bra att beställa flera på en gång. Eller?
Vissa företag kommer allstå undan med det här beteendet av den enkla anledningen att de är registrerade utomlands.
Blåsljud i hjärnan, tycker jag.
Dessa företag är helt uppenbart ute efter svenska UNGA kunder, de marknadsför sig helt oblygt (med hela sidan på svenska) på sajter som facebook för att vinna nya kunder.
Att sedan försvara sig med att företaget står skrivet i ett annat land, där andra lagar och förordningar gäller är bara naivt.
Vi behöver nya prejudikat för Internet. Det är en fantastiskt virtuell värld som bidrar med kunskap, förståelse och kommunikation. Men som också helt säkert kommer att äta upp sig själv om ingen ser efter åt vilket håll det växer.
Klart att många kommer tycka att det är kul att designa egen dosa, man vill ju visa upp sin personlighet och kreativitet på alla hörn som går! Men snälla, måla då en tavla och skicka den till mig så får jag kika på den. Eller...fota ett träd.
Eller sätt en pin på väskan.
Eller kom med några andra förslag på hur man kan visa upp en bild på pojk/flickvännen, hunden eller favoritbandet utan att behöva dra in tobak i bilden, är det någon som känner sig uppfinningsrik?
Men gå iallafall inte på luringen, baby. Det är fortfarande snus de säljer.
Lola.
Hipp med YOU TUBE klipp.
Och som inte det vore nog så kom jag just på att jag faktiskt har två klipp
uppladdade på YOU TUBE, som jag känner att jag vill bjuda er på.
JO, det är sant! Dalkullan är - tro det eller ej - riktigt hipp och vet hur man
utnyttjar möjligheter på intärnät.
Gudarna skall veta att dessa klipp håller hög klass och att underhållningsvärdet
är... knappt jämförbart med något. Ni förstår när ni ser't.
Jag på en strand i Costa Rica tillsammans med mina nyvunna vänner från
världens alla hörn.
Jag, mor och syster utanför en restaurant på bynn.
OK, det kanske kallas lättroad. Humorbefriad. Eller varför inte bara... glad!
Ine
"PELLE TRÄNAR FÖR NORSK PUBLIK - FLYTTA PÅ DIG!"
Hej alla! Mör i kroppen och yr i knoppen sitter jag nu här i slutet av ännu en arbetsdag på NSG. Idag har det varit mycket ringande och mailande så det var kul att tre elever och en lärare kom på besök för att intervjua mig och, framförallt, Ine. Kul att även unga är engagerade, ju fler desto bättre. Vill du också komma hit och göra en intervju eller besöka oss och lära dig mer? Nemas problemas, i mån av tid är dörren stört öppen! Skicka iväg ett mail till [email protected] så hittar vi på något.
Propeller is back and his back in attack, with moves not whack when spinning on his back. Boom. Tränade igår kväll och jag känner mig riktigt fräsch. Haha, fräääsch. Nej men allvarligt, har bytt fokus igen. Jag känner mig nöjd med den power jag har, okej inte nöjd men tillfredställd för tillfället, så jag ska fokusera på mina svagare sidor. Så jag inte torskar fler battles. Fokus Foundation närmaste tiden nu, håll ögonen öppna!
By the way så hade jag en riktigt skön chillhelg. Fotbollsmatcher på tv varvat med musicerande på verandan i solen. Great succes!
Daaoom, it feel's good to be a gangsta!
PS! Shoutout till Aud som skänker mig stor glädje genom att vara fundamentet i min s.k. fanbase. Se rubriken som en omage, tack för att du läser!
din Pelle
Turné.
Ine här. I dag är jag extremt trött. Såhär på eftermiddagen är det STOPP i huvet.
Ni kanske känner igen er...
I morgon har jag först tre besök på Rålambshovskolan, sen sticker jag till Sundsvall och Hudiksvall och besöker skolor där!
Massa skoj.
Glöm inte att fortsätta höra av er till mig på PA medan jag är borta. Ensam på ett vandrarhem går inte! Huh.
Ine
Grå, grå är himmelen...
Mycket tjat om väder för min del. Men sol är värt att tjöta lite om.
Kanske är det energin av mänsklighetens gemensamma soltjat som driver bort molnen från horisonten.
Eller, kanske inte.
Kanske jag bara är lite måndagsknäpp.
Lola.
2-6 - En klassisk Clásico
Det var inte särskilt jobbigt att hålla på Blaugrana i lördags. Matchen mot Real Madrid på Santiago Bernabeu var en riktig rysare första 20, där lagen gjorde totalt 3 mål på bara 5-6 minuter. Men när backklippan, tillika hårburr, Carles Puyol satte dit 1-2 nicken och Barca hade vänt matchen då skrek jag. Oj vad jag skrek. Jaaaaaaa. Jaa. Jajajajaja. Jaaaaa.
Resten av matchen var helt sjuk. Sjukt bra. Messi sprang omkring som en jagad iller på topp. Iniesta snurrade bort marränger utan att röra en min i sitt bleka ansikte. Pique tog ännu ett steg mot att bli en storback.
Xavi var bäst av dem alla. Makalös.
Grande Xavi
4 matcher kvar i ligan, riktigt nära guldet nu. Bilbao i Copa del Rey-final. Chelsea i Champions League på onsdag. Kan bli ett riktigt najs Barcelona-år det här. Riktigt najs.
Pelle
...by it's real name...
Into the Wild. Helt otroligt bra rulle.
Emile Hirsch är lika delar brutal och naken i rollen som mjuk och hård på samma gång. En titan i bomull.
Nu skall jag sova och i tystnad begrunda det liv jag lever. De dagar, timmar, månader och minuter som ligger bakom mig och framförallt de år som förhoppningsvis ligger framför mg. Jäkla bra rulle.
Pelle
Got to find out how it feels
Appråpå kött. Real Madrid laddar just nu för att bli styckade i småslammsor av Kataloniens stolthet, Barcelona. Klockan 20 imorgon börjar El Clasico och det kommer bli en sjuhelsikes drabbning mellan katalonska titaner och spanska dumstrutar.
De senaste dagarna har jag med fördel spenderat på verandan med ett glas vatten, ett capo, ett rött hajformat plektrum samt en görbra gitarr. Solbrillor också, självklart. Har suttit i solen, njutit av den varma luften och i godan ro spelat igenom min reportoar. Godbitar som Born to Run, Glory days to come, Times like these, Hurt, Ordinary World, Clocks, Family Values, Honey and the Moon, Keep on rocking in the free world och Atlantic City är exempel på vad som har strömmat ur gitarren senaste dagarna. Mökke bra.
Ha en trevlig kväll allihopa! (Själv skall jag se Into the Wild för första gången sedan jag såg den på bio. Går på canal+ ikväll, så behöver inte ens gå hemifrån, buuuyaa!)
Pelle
