A Non Smoking Generation

Ibland måste man ta av hatten och bara känna respekt för sina rivalers hjältar. Det var med mycket känslor som Bo Andersson i Djurgården taggade ur härom dagen.

Även om det varje år kommer värma i hjärtat när Djurgården kommer 12:a så får man inte glömma vad Djurgården under en period gjorde för svensk fotboll. Man hade i och för sig fantastiska resurser men spelare som Källström, Elmander, Larsen, Johansson, Hysén och den Ouden är idag utrotningshotade i svensk fotboll. Matchen mot Partizan på Råsunda skall enligt utsago vara det bästa en svensk klubb presterat på mycket länge. Hur lång tid det kommer ta innan en svensk klubb än en gång har musklerna att plocka hem ledaren för den holländska skytteligan, den Ouden, halvvägs in i deras säsong? Farnerud valde Staebek före Gnaget, samma Johansson som ovan valde Ålborg före Djurgården.

Han är både stolt, ledsen och säkert även förolämpad och kritiserad när han står där på podiet. Allt det ska han ha cred för.

Tränade igår onsdag och nu känns det som att jag är uppe på hästen igen. Filmade bara ett solo, det var visserligen inte det bästa men tyckte det såg okej ut. Framförallt kändes det okej, jag kände mig hungrig igen.




Har privilegiet att träna med några av de bästa dansarna i både Sverige och världen. Detta är, förrutom att det är kul att se på, sjukt inspirerande. Det är svårt att stå vid sidan av utan att bli taggad till att träna hårdare när man ser superstars som Flaco och Goofy do their thang.

Little Mike är jag lite småavis på. Dels för att han redan är så bra, dels för att han kommer bli så sjukt mycket bättre. Någonstans i hjärtat beundrar jag dock honom också, han har ju lagt ner sjukt mycket tid och träning. Mad clean.



Propeller

Cudos till Love som hookade upp mig med två biljetter till kvällens förhandsvisning av Body of Lies.





Filmen, som har premiär först om 10 dar, var riktigt bra och det bör man förvänta sig av en superproduktion med Leo och Crowe. Bra jobb through and through, även om det var sorgligt att Leo dog på slutet. Just kiddin, hahaha!

Or am I?!?

I vilket fall är det dags att sussa nanna nu då jag tar mitt pick och pack till Grantomta imorgon för ett förstabesök. För de som inte vet det ligger det ute på Värmdö. Långt ute på Värmdö. Värmdö.



// I want to know if love is wild, girl I want to know if love is real

Cudos till Riddarfjärdens Gymnasium för feta gymnasiebesök i dagarna, oavsett vad ni tyckte om mig så tyckte jag om er! lisaistheshit är jag dock osäker på vad jag ska tycka om, hon verkade tro att jag sög på bboying! reb har dock fattat vem som kungen är över alla här! Balettklassen skulle jag nästan betala för få att träffa igen, one love ya'll!

Imorgon bär det av till Vällingbyskolan för besök hos tre årskurs åttor. Får alltså äntligen chans att se färdigt Scarface som ännu inte är färdigkollad. Idag fyllde min kära mamma år men firandet får vänta till helgen, ikväll gick vi i familjen på bio istället och såg Burn after reading. Känns hemskt att säga, men den var nog inte riktigt så bra som jag hade hoppats.

Men min mamma är alltid rolig. Utanför Konserthuset, mitt i post-bio-snacket, så utbrister hon "Men vem var den där Chad, honom kände jag igen!"





Mycket nöje. Appråpå det börjar det bli dags att lägga sig. To all of you lovers därute har jag en kärlekshälsning jag villa dela med mig av. Från oss alla, till oss alla, en riktigt bra Bruce.






Bruce_Lover19

Äntligen lite gammal hederlig träning, man och golv emellan. Filmade inte allt så det nedan kan tyvärr vara en smula enformigt. Dock är det på tiden att crowdpleasa lite då jag minst sagt suktad tänderna av ungar utan att sedan tillfredställa dom, så varsågod, här kommer ett klipp Lojsan500 m fl!

Shoutout till Kudras på Skogåsskolan, vars namn jag lovade att nämna här på bloggen!

Jobbar uppenbarligen en hel del med transitions från rygg till swipe så jag vill på förhand ursäkta eventuella tittare för antalet slöa backspins. Är även en bit in i träningen nedan så det är ingen slump att mina armar hänger och dänger lite väl mycket i toprocken, lite attityd hade gjort susen jag vet. Resten behöver dock inte ursäktas, pure floor orgasm. Hit it!

Sitter just nu på kontoret i pausen mellan två föreläsningar på Riddarfjärdens Gymnasium. Som bekant kan man inte alltid få allt, idag är jag splittrad över hur kvällen ska spenderas. I ena vågskålen har vi träning, bboying och future stardom. I den andra ligger en landskamp mellan Holland och Sverige. Mitt emellan sitter jag, apatisk på min kontorsstol, och önskar efter en sån där klocka Hermione har i Fången från Azkaban.







Träningen ikväll kan jag däremot inte missa. Förrutom att det blivit mycket skräpmat senaste tiden så har träningstillfällena inte heller varit lika många som man kanske kan önska, mycket på grund av min förkylning. Jag har dessutom en del drömmar, visioner och idéer som jag mycket hellre förverkligar idag än imorgon. Sen skulle det inte skada att lägga upp ett klipp här för att locka läsare.

Ikväll är det stor dramatik i Amsterdam. Jag kan ju inte vara där, framför tv:n, så när grande Henrik leder ut vårt lag på planen, skänk en tanke till mig som inte får uppleva det skådespel som sedan kommer äga rum.

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit framför Supersöndag på Canal+ och genomlidit studion med Nora Strandberg. För att inte tala om alla pajjiga gäster.

En av dessa är den omdebatterade rimsmidaren Björn Ranelid. Lika hetsande som själv ständigt provocerad pratar han om spörsmål som råkar hamna i hans väg. Ibland rör det sig om fotboll, ibland politik. Oftast om kvinnor. När han pratar om fotboll brukar jag mest bli irriterad, då han, visserligen med en imponerande prosa, försöker briljera med kunskaper ingen annan på Jorden har. I detta fall är det inte särskilt lyckat. När han i söndags påpekade att det är kul att se Ronaldinho när han är lika bra som förra året är ett frågetecken för sig. Alla vet att Ronnie spenderade sitt sista år i Katalonien på en booze-cruise genom stadens discon, ofta avstigning vid träning klockan 10. Men man skall inte vara för snabb med att dömma, i andra forum kan han vara en riktig färgklick, Björn. Eller som min kollega Mr Love påpekade, "en intelektuell farcist".

I Debatt 13/11 så gästade han studion och deltog i diskussionen kring mediaklimatet i Sverige. Hans tal/predikan på uppstuds vid 32.10 är ganska så kul. I programmet, och ute i verkligheten, är det dock få som slår Birro på fingrarna i denna ädla sport. Men att briljera inom valfritt ämne är däremot nationalsport i Ranelidland, prologen till historien börjar vid 35.10.

En oskyldig 16-20 åring gör ett 30 sek-inlägg i debatten och påpekar egentligen endast hur generationsgapet påverkar synen på 1000apor (samtidigt som han försöker smöra in sig hos Schulman bör sägas, Mr en annan level). 5, jag upprepar; fem, minuter senare vaknar vår best till liv. Som en blixt från klar himmel eller, om Ranelid fick bestämma, som hur Tor, mullrandes över himmlen, skrapar sår i tystnaden med en symfoni öronbedövande dån till oljud, endast ackompanjerade av åska, blixtar, så får grabben med rödvit skjorta smaka hur skånsk solbränna smakar när den är som allra mest levande. Hur man kan påpeka för en grabb som sagt en plump sak att 98,5 % av generna i människan stämmer överens med apor är ett frågetecken, att han innan börjar sitt tal säger att han kan åtta olika sätt att kasta skit  på honom är mest stort.

Hur många av dessa som gör sig roliga på andras bekostnad, i viss mån Björn själv inräknad "kommer bli annat än lacknafta och eter som dunstar, som fotnoter"? Bara gud vet, om man nu tror på honom, det vill säga.



P-doog

Var på the cypher på danscenter ikväll, var riktigt kul. Tog ett tag innan folk rullade in men sen var det hela havet stormar. För oinvigda var detta alltså ett ett jam men battles och cyphers, därav namnet. Efter tävlingen i house(?) så battlade jag min gamla sensei, Freeze, i en cirkel. Det är klart att jag skulle kunna skriva hur bra jag var här, att publiken inte kunde få nog och brudarna rev av mig kläderna efteråt. Sanningen är dock att han spelar lite på en annan nivå, Freeze.

Men ikväll, om än bara för 2 rundor var, så spelade vi faktiskt på samma. Det är skitkul att det verkligen går frammåt. Tidigare har jag nästan haft den power som behövs, haft lite egna footworks men ändå saknat stil, närvaro, flavor. Ikväll hade jag powercombos som på ett njutbart sätt ackompanjerade mina karismatiska närvaro och gav ett tyst, men ändå hörbart, sus i publiken som. Ett av mina egna moves kom faktiskt Freeze fram efteråt och frågade hur (fan) jag gör. Ah yeah, ikväll är det cudos my way! 

Detta var klimax på en riktigt schysst helg, gårdagkvällen spenderade jag dessutom med min uppresta vapenbroder Caesar. Happy times. Och då har jag inte ens nämnt att blaugrana vann ikväll.

Igen.



Propeller

Kollade lite snabbt igenom ett par battles från årets Red Bull BC One och är lika förvirrad som ledsen. En sak om domarn inte kunde avgöra vilket som är bäst av Lil Cengs råa power och Kid David kompletta, ja, allt. Kid David är en av de tyngsta i världen idag, första solot han gör är så satans hett att han borde få frikort till finalen, magiskt. Men det kan bara finnas en vinnare, så eftersom Lil Ceng ändå kom med mycket nytt till bordet så får det väl anses ok, trots att han fucka upp sitt andra solo, att han gick vidare. Att han efter sina solon verkar glömma att han ens battlar någon då han springer iväg mot publiken och tar sig i skrevet istället för att se den titan, Kid David, han battlar i ögonen är en annan historia. Ett skämt. Men domare kan göra fel, en gång är ingen gång, två är kanske en olycka. Men tre, det är ett mönster.






Många andra föll offer för domare som inte riktigt verkade vara plockade för att göra det till en ärlig fajt, det är inte omöjligt att sponsorn/arrangören/chefen sa att "vi behöver de med mest dynamisk skit i slutronderna!". Just do it är en av de som inte klarade sig förbi första rundan, som, även om han sparade en hel del, minst sagt brought the heat. Jag skulle inte ens besvärat mig att göra mer än lite toprocks och downrocks mot killen, Cico är ju nästan så whack man kan bli. Jag skulle än en gång vilja citera Mr Freeze från Rocksteady Crew:

"Just because he could do that doesn't mean that he's a bboy. He's just an idiot that learnt how to spin on his back! He has no style, no flavor, no feel for it."

Nu kan visserligen Cico mer än så, men den sista meningen skulle passat som hand i handske i en motivering från domarna. Cico out, Just do it goes through! Cico kanske känner själv att han är bboy, att det är hans ambition, hans dröm. Men än så länge, innan han är i närheten av att kunna bemästra någon annan del av dansen än fräcka snurrar, så är han dock inget mer än en nybörjare, en malfriserad italienare utan stil, utan flava, ingen känsla för dansen.





Pelle

Nej, det här kommer inte handla om tjejernas(/killarnas?) reaktioner när jag kommer till deras skola. Vanligt antagande.  Det här kommer istället handla om slaget på Råsunda, slaget mellan klubbarna i mitt hjärta. Vi pratar alltså AIK, när Barca kom till stan.

Det är med stor förtvivlan jag ser över de här gamla klippen från den episka Champions League-matchen. Målet som Novakovic gör är av sådan klass och värdighet att jag för en stund river ner min bad boy-fasad för att blotta mitt inre, lufta det för att samla kraft inför vad som komma skall. Som tur är så är ingen här för att bevittna detta förlopp, självklart. Det som sedan sker är en tragedi, en katastrof och en skandal. Jag var 10 år gammal.







Jag har inte alltid stått med en azurblå-röd eller gul-svart halsduk runt halsen. Min första bana inom supportervärlden började inom DIF, då hockeyn var populär. Jag gick på några matcher, bar en blå-gul-röd mössa och hängde med mina andraklassare till djurgårdskompisar. Idag är bilderna brända, mössan förhoppningsvis kasserad och bladet vänt. Första gången jag vacklade, för att sedan med bestämda steg gå över bron, till Solna, var när jag tillsammans med min bror och granne åkte till Råsunda för att se AIK från norra stå. Jag tror vi spelade mot Malmö. Jag var i vilket fall inte "vi" med gnaget än.

I perioden mellan lågstadiet och norra stå så stod jag i ingemansland. Jag hade varken hem eller borg och det var i denna period som Barcelona kom till staden. Även om min affektion för klubben inte var på den moderskänslonivå som den är idag så var Barcelona redan lite av mitt lag, mycket pga den riktiga Ronaldo. Det var dock inte bara AIK som spelade den här matchen, det var Sverige, fotbollssverige. Med en i grunden neutral inställning vägde jag vartefter matchen led mer över åt AIKs håll, Sveriges håll. Jag kommer ihåg hur jag inte visste om och hur jag skulle reagera när Nebo gjorde sin mördarlobb. Skratta? Gråta? Jubla?!?

1-0 kändes i vilket fall bra, det kändes rätt, det kändes Heja Sverige. När sedan det-som-inte-fick-hända ändå skedde så hände det på sämsta tänkbara sätt. Domartabbe XL eller tjockt-kuvert-under-bordet när det är som allra uslast? Spelar ingen roll, i vilket fall slutade i alla fall festen där och då. Vi satt där i soffan och undrade vad som hade hänt, Novakovics pool till balja hade plötsligt blivit en pöl i ett-lika-träsket. Om Rivaldo hade dragit 7 man för att sedan göra än ännu värre lobb över Asper(?) så hade vi kanske känt annorlunda, men det här var surast möjliga sätt att torska vår trea på. Till och med för mig, som satt där utan tillhörighet, utan lojalitet.

Idag sitter jag här och ser tillbaka med vemod. Idag följer jag Blaugrana och AIK nära, även om den första just nu är den största flamman. Att det är som att välja mellan två avkommor blir uppenbart när jag ser de här gamla klippen. Jag blir inte det minsta glad för Barcas skull när de gör sitt mål på hörna. Det känns oärligt, det känns skamligt. Ska de någon gång slå gnaget (som jag nu, sedan år tillbaka, håller på), eller Sverige för den delen, så ska det ske på ett ärligt och vackert sätt. Jag vill aldrig behöva misstänka min kära för att vara otrogen, inte ens om det gäller vinst i en viktig match. Framförallt inte när det gäller domarmygel.






Ovanligt lång text på ett ovanligt ämne för den här bloggen. I och för sig handlar hälften av mina meningar på bloggen om Barcelona och den andra hälften om Gnaget, så särskilt ovanligt ämne är det kanske inte! Den var i vilket fall lång. Nästa gång titanernas väg möts kommer jag dock att se på fejden i godan ro. Klart att det inte vore kul att se något lag förlora, precis som jag vill se båda vinna, men går det bara ärligt till så är jag nöjd. Börjar det blåsa kan jag dock alltid tänka tillbaka på den där lobben. Den är som ett gott vin, lobben, den blir bara bättre med åren. Baxters minspel efter målet går dessutom inte att köpa för pengar!



Propeller

Dags att kliva upp på hästen igen! Imorgon åker jag tillbaka ut till Ekebyholms Slott för att besöka ett gäng sexor för andra gången. Ekebyholmsskolan är unik för mig då det, till dags dato, är den enda skolan jag har besökt som saknar adress...cudos!

En resa ut i ingemansland (sorry Rimbo) betyder med andra ord en berättelsernas resa. Förrutom en god bok (Henkes Barca) så laddar jag även med film och Family Guy. Halvvägs in i Quarantine så ser jag nog färdig den innan jag ger mig på Scarface. Är hög tid, minst sagt. Jag måste ta tillfället i akt och gratulera Apple för en synnerligen väl utformad produkt i sin Itouch. Varje resa blir en njutning, för det är jag (just nu) evigt tacksam. Nog med smygreklam, this shit ain't for free! Nu är det sova dags, till vi hörs nästa gång, om nu inte en trucker somnar vid ratten mellan Rimbo och Norrtälje, You stay classy San Diego!






PS! Nåddes just nu av nyheten att Real Madrid är ute ur Copa del Rey. Trots tappert motstånd var storklubben Real Union ett nummer för stora. Måste vara svårt att spela mot ett lag med så många kvalitetsspelare, eller var det tvärtom?!?



P-Doog

Att det skulle sluta såhär hade man ju på känn. Rikard Norling fick idag gå, precis som Charlie Granfelt, och inte många timmar senare följde även Ola Andersson. Det känns verkligen tomt just nu, då vi trots ett misslyckat år ändå varit på rätt spår. Misslyckade värvningar, försäljning av nyckespelare, pinsamt dyra webbprojekt osv så ser ändå framtiden ljus ut för gnaget. Vi har en ungdomssatsning som börjar bära frukt (t ex Karlsson, Jagne, Atta, Bengtsson, Walker (även om han är fostrad utanför klubben)), vi har kvar vår stjärna Obolo och har dessutom spelare som det finns mycket potential att förverkliga. Tänker då inte bara på Jonsson, som efter år av skador äntligen börjar likna sig själv, utan även på Djordic och Ortiz.






Men vad spelar detta för roll, då kaptenen för skutan har blivit kastad över bord av personer som säger sig representera just de medlemmar som tidigare har ordnat protester för att få ha Norling kvar. Visst kan jag köpa att det i perioder saknats klar spelidé, att andra föreningar får bättre resultat spelmässigt med betydligt mindre resurser. Spelar ingen roll. För vad är det Bystedt m fl i styrelsen förväntar sig ska hända efter Norling? Att Mourinho ska dissa Zlatan och grabbarna för att ta hand om en klubb i kris med en ledning utan förtroende? Skulle inte tro det va.

Det är klart att jag helhjärtat kommer att ge Mikael Stahre chansen tills det att han bevisar mina förhoppningar motsatsen, förhoppningsvis komer han bli extremt lyckad i AIK. Enligt mig är det dock helt fel tidpunkt att sänka den här skutan för att skicka ut Stahre på en livbåt för att rädda de AIK-are som ligger och skvalpar ute på förtvivlans hav. Visst finns dom, men sanningen är att de flesta av oss var villiga att ge den inslagna banan ett par år till innan vi kasserar projektet och ger oss in på något nytt äventyr med ny tränare, ny assisterande tränare, ny VD och ny sportchef. Alla dessa poster står idag tomma.

Och styrelsen? Ja, de väljs ju som bekant av AIKs medlemmar. Om vi inte värvar Leo Messi i vinter finns det med andra ord stor chans att även de ryker. Så i det scenariot, där inte ens styrelsen får sitta kvar, vad har vi tjänat på allt det här? Ingenting. Lycka till Norling med vilken klubb du än fortsätter ditt arbete i! Jag hoppas innerligt att det finns ett jobb därute med ditt namn på skylten så att du slipper ta över Djurgården, vars tränare inte sitter helt säkert de heller. Om inte för min skull så för din egen, vi vet alla vilket aik-hjärta du har, grande Rikard.







Propeller

Så var det måndag, början på en ny vecka som för min del kommer spenderas i säng och soffa. Jag är fast hemma i höstsnuva så inga klassbesök de närmaste dagarna. Sorry Kunskapsskolan i Spånga, I'll be back!

Bara för att man är sjuk betyder det dock inte att livet inte skulle vara en fest. Även om det mesta jag andas inte kommer in så andas jag morgonluft just nu. Livet leker. Inte bara pga min vision rörande mina nya projekt utan även för att laget i mitt hjärta än en gång står som segrare och därmed fortsatt högst på den spanska täppan. Barcelona mosade, trampade, jonglerade och sedan tackade Valladolid för en trevlig lördag kväll och önskade lycka tills dess att vi ses igen i vår. 6-0, grande.

En av männen bakom vinsten, mannen bakom de fyra(4(quatre(four(en,två,tre,FYRA!)))) målen, har jag en lite extra rolig historia om. Samuel Eto'o (Fils) är en av få spelare man känner omutlig respekt inför, trots att han spelat i Real Madrid. Han är inte helt olik en annan personlig favorit med andra ord, Antonio Cassano. (Men det är en helt annan historia.) Förrutom att han är så sjukt bra är han dessutom lite lagom galen, ögonen lyser lite grann när han talar om sina bravader. Denna karisma är han inte sen att utnyttja då han sällan räds att lägga fingrarna emellan när det ställs kniviga frågor på presskonferanser.






Det hitills kanske största ögonblicket var även hans första i klubben. När han presenterades framför en förväntansfull presskår så drog han inte den där vanliga valsen som spelare gärna gör när spelare kommer till t ex Liverfool (I'm happy to be here...I've always loved and wanted to play for this glorious club that *läser från handen* was founded in the year 1894 by Chris Hero, father of two och så vidare). Istället går Lejonet upp på scen och, i sina första ord, ger ett smakprov av vad som komma skall:

"Jag vet inte om jag kommer att göra många mål. Men jag kan garantera er att jag kommer att springa som en neger för att på leva som en vit man."






Och som han har sprungit, målen ska vi inte ens tala om.



- Propeller

Idag var första dagen på mitt nya projekt. Jag vet inte vad det kommer vara. Jag vet inte hur jag ska göra. Men det kommer röra sig om shit above normal, helt klart. Fortsättning följer.

Tills vidare kan man dock med fördel njuta av videoupptagningar från Coosh Crash Test 2008, en helt rubbad tävling där man har så många bra dansare att golvet när så snuskigt efteråt att det måste brännas. Nasty.

Den här batteln är som Freddy vs Jason var tänkt att vara, ett modernt Who Can Roast the Most med 4 av världens bästa bboys. Bara för att man dansar behöver det inte vara tråkigt, här har ni något att lära er alla hypetörstande powerheads. För det är en dansoch det kommer alltid fortsätta att vara en dans, hur många varv ni än klarar att snurra på huvud/hand/rygg till metal eller techno. Som Mr Freeze (Rocksteady crew) träffsäkert påpekade angående jazzdansare som kunde göra det som allmänheten kallade för "continous backspins"(windmills):

"Just because he could do that doesn't mean that he's a bboy. He's just an idiot that learnt how to spin on his back! He has no style, no flavor, no feel for it."

Cudos till Physix, Born, Venum och framförallt till Xisco. Idag lyser solen lite starkare, världen över.






- Propeller

Idag gick det inte i 100, steg upp vid 11-12 tiden endast för att flamsa bort några timmar innan jag skulle åka till kontoret. Tidsdisciplin är inte min starka sida då jag i en situation med nothing but time drabbas av oändlig passivitet. Inget händer. Runt 14-tiden slog jag dock slag i saken, plockade fram Johans sen Gotland kvarglömda moppehjälm, packade om materialet jag hade med till Gävle. Tacka gud för den tillfälliga värmen, en grad kallare och jag hade likt en mullvad snörvlat mig tillbaka in genom dörrposten.

Det är sjukt vad det griper tag i en, att jobba med tobaksfrågan. Plötsligt ser jag tobaken överallt, i mina idoler Johnossis munnar, mellan fingrarna på superbreakarna i Seven 2 Smoke-tävlingar på bboyevents världen över och framförallt i de fimpar som ligger och skräpar på stadens gator och torg. Om det krävde flera månader av jobb på Non Smoking för mig att se det utrymme som tobaken får och tar i vårat samhälle är det inte heller svårt att förstå varför så lite sker. För de flesta finns ju inget problem, det röks ju inte ens på restaurang numera!






Ni behöver därför inte undra vad det är för dåre som står på Hälsomässan och kränger Non Smoking-paraplyer och babblar iväg om barnarbete, samhällskostnader och beroende. Även om unga inte vet det, jag inte visste det och vuxna till stor del lever sina liv ovetandes så är tobaken ett problem idag. Trots att jag är krasslig, och i ärlighetens namn hellre skulle ha spenderat dagen med Man Utd - Arsenal, så finns ingen återvändo. Detta är ingen straffkommendering lördag-söndag á la Ondskan utan rasande frivilligt. Jag måste inte vara där. Senaste lönen tar mig till Camp Nou, imorgon är det dock på Hälsomässan som jag vill vara. Eller när började matchen nu igen?



Blaugrana - Mes que un club

Cudos till Pererik Åberg på SVT som i sin extreme meterolog-makeover återuppfinner metamorfosen. Change, ni vet. Att just meterologerna varit den sista utposten på fästningen Kufiskt har haft sin charm men frågan är när dessa har spelar ut sin roll. När kommer vädertjejena med bröna tillbaka till fyran, varför inte en bitig fotbollsspelare som smilar ikapp med studiobelysningen?

Alla har, från och med den åldern man tittar på nyheterna hemma med mamma och/eller pappa, en relation till vädret och därmed även till "vädergubbarna". Alla har vi, likt  hur man i stund av olycka eller ångest bett en bön ut i etern (till gud?), suttit framför burken och sagt saker i stil med "Kom igen nu ge oss lite sol imorgon". "Fan, inte växlande molnighet, nu-ig-en." Pereriks steg mot en snyggare värld är alltså mer komplicerad än vad hans oförskämt jämna bränna är. Var går karln?






Från att ha varit ljummen på marknaden är det inte otroligt att tänka sig att Pererik är högvilt på Stockholms krogar (läs Golden). Vem han går dit med är dock oklart då hans övriga kollegor lämnar en hel del att önska i klädväg. Hockeyfrillan kommer inte tillbaka i år heller. Bränna eller blek, lockar eller huligan så hoppas jag att Åberg m fl fortsätter att leverera de snustorra inslag som är minst lika uppskattade som Pereriks nya tan. Och så vädret, liksom.

I och med utfallet av Obamas frenetiska kampanj (chaaange) så har USA nu fått en ny president, även om det inte blir klubbat och klart förrän i januari (nothing ever does känns det som). Margot Wallström var spot on i direktsänt aktuellt när hon, appråpå de höga förväntningarna på Obama, påpekade att inte bara USA har fått en ny president. Känslan här på kontinenten, menade hon, är att världen har fått en ny president. Change.

Huruvida Obama klarar av att åstadkomma mer ändring än han hitills har gjort vet vi dock inte förrän om 4 (eller om Jesus är svart, 8) år. Att sättet att rösta på presidenten (förhoppningsvis) är förevigt förändrat gör att sättet stolarna i representantshuset fylls hamnar lite i skymundan. Glöm inte att republikanska partiet representerar ena sidan av grädden medan demokraterna representerar den andra. Ingen representerar korven, ingen representerar moset.

Komik på hög nivå när republikaner påpekaratt ett problem under valet har varit att få etniska minoriteter t ex latinos att rösta på partiet. När man bedriver en politik mot just de grupper som har det sämst, varför om inte för att det är ballt att få ha en glock under kudden, skulle någon vilja rösta på partiet? Mindre roligt kan det bli för Obama om resterande folkvalda inte jobbar för samma personer som honom, 53% av det amerikanska folket. Sätter sig de på tvären kommer inget genomföras. Inte ens förändring.






Glöm inte att blivande vicepresident Biden var ett av dom samvetslösa kräk som satt i senaten när landets afroamerikaner, gestaltade av ledamöter från såväl kongress och representantshuset, bad nationen om hjälp när deras rättigheter hade kränkt i och med valet 2000, framförallt i delstaten Florida. Allt som behövdes för att deras ändlösa listor skulle upphöra att vara pappersskräp och istället bli viktiga dokument som motiverade en ordentlig utredning var att en, jag upprepar; en, senator svalde stoltheten och stod upp för såväl folket som för grundlagen. Biden representerade uppenbarligen inte dessa människor då, kommer någon att göra det nu? 



- Politiskt obunden ledare för Mer Birro åt folket, Pelle

Aftonbluffen har gjort det igen. Vi kommer alla ihåg Klick!-tv när det begav sig (hellooo!), det var ingen slump att de var med på Filip och Fredriks lista över efterkrigstidens uslaste ögonblick. Men vad är ett arv utan någon som förvaltar det?

I en video på aftonbladets webb-tv kan man se hur den kringresande gårdfaruhandlaren i non-news Erik Larsson med sin stackars mobilkamerafotograf Johannes Björklund göra ett stycke webb-tv historia. Konceptet är idiotiskt, det kan inte sluta i annat än katastrof. Den som inte var övertygad innan av att McCain-Palin är bäst lämpade att styra landet lär inte byta åsikt av det här inslaget. Att sedan McCain-supportern tror att det bästa sättet att övertyga omvärlden om den gamles storhet är att skrika "drill, drill, drill" är ett helt annat kapitel.






Och varför t-shirtförsäljaren, han säljer ju bara Obamatröjor "right now"?? "Ja, det kanske behövs mer än 20 sekunder för att bli övertygad, men vad vet jag?"

Den läppstiftsbeklädda bulldogen Palin fortsätter att storma fram i det amerikanska valträsket. Rubriken ovan är det fullständigt briljanta svaret på frågan "vilka dagstidningar brukar du läsa?". Tänk, om 2 dagar kan vi vara en hjärtattack ifrån att USA får sin första kvinnliga president. Haha, President Palin. Vi har 4 spännande år framför oss i alla fall, det är ett som är säkert.

Cudos till SVT som lägger upp extramaterial till Debatt som går att, tillsammans med programmet, att se på webb-tv. Förrutom när Blaugrana spelar så är det svårt att hitta lika tung underhållning på någon kanal. Det enda som finns att önska är att programtiden dubblas eller att mängden ämnen per program halveras. Mer Debatt till folket!

Och mer breaking till folket! Är kymig i halsen nu så gårdagens träning kan i värsta fall vara det sista både du och jag ser av mig på golvet. Går riktigt bra nu. Även om det inte syns så har jag nått upp till en ny nivå på ett mentalt plan. Kanske inte är den golvmassakerande kärleksförklaring till musiken som jag vill vara ännu men ge mig några år så ska jag nog få fart på båten. Mot horrisonten!

Måste dessutom ge cudos till bboy Cloud från Skill Methodz i USA. Allt i landet i väst är inte bara supersize, korruption och rednecks utan det är även ett land fullt av kreativa, flitiga människor med drömmar och ambitioner som är svårmatchade på den här sidan av solsystemet. Grabben har producerat, regisserat, klippt, skrivit dikten, skrivit musiken och framförallt agerat framför kameran i den här 4 år gamla filmen som han nu har lagt upp på nätet. Innan har den legat och ruttnat på hans dator på östkusten. Tacka gud för Cloud.

Fan nu känns det jävligt bra. Har varit och tränat ikväll, börjar komma i riktigt bra form nu. Detta påverkar inte bara min vikt (med avseende på min risiga pizza/pannkaka-diet) utan även mina moves och träningsförmåga. Kan hålla hög nivå genom hela passen, utvecklingskurvan går uppåt nu som aldrig förr. Jävligt najs. Har jag sagt att eleverna brukar säga till mig att jag svär mycket?

Är lite småstressad redan, trots through and through väl använd kväll på golvet. Veckorna som kommer nu är inte nådiga. Precis som när man gick i skolan är höstlovet bara lugnet före stormen. Har ganska så mycket att göra nu när stormen kommer. Skolor hela veckan, träningar på dåligt tajmade kvällar, sommarjobbsäck som måste knytas ihop, mässa i Gävle på onsdag, Hälsomässan i helgen, kompisdate någon kväll och ett jävla presidentval på det.

Visserligen ställde jag inte upp själv med det vet nog alla redan. Det där får dom lösa på egen hand, McCain och han som Borat med akuratess, i bakrunden av ett foto med Hillary, nämnde som a basketballplayer. Great Succes!

Började dagen imorse med amerikanska pannkakor framför en gammal dvd med UK Bboy Championships 2003. Höjdpunkten var när V-san (en whack tysk) fick smisk av Flea Rock så det stod härliga till. Vilken jävla titan. För de som inte har tillgång till filmen, eller bboying i övrigt, så delar jag härmed ut en invit till min källare där vi tillsammans kan njuta av välsvarvade grabbar som gör det som en kropp gör bäst. Grande Flea.

Fredag idag och i vanlig ordning spenderade jag kvällen med träning inne i stan. Laddar upp ett klipp nedan för den nyfikne eller, om gudarna tillåter, fascinerade. Har inte mycket i godislådan men något måste man ju bjuda våra 9 starka läsare på. Latero, Peace