A Non Smoking Generation

Jag börjar med de dåliga nyheterna. Pga brand hos Vattenfall i Täby står Roslagsbanan helt still. Bara gud vet om den kommer gå imorgon och om jag kan infinna mig på Rydbo skola kl 10.00. Hm, får hålla tummarna!

Och så till de goda nyheterna. Jag hoppas inte det undgått någon att Barcelona vann Champions League-finalen i Rom i onsdags? Om ni någon missat det: BARCELONA VANN CHAMPIONS LEAGUE-FINALEN I ONSDAGS. Nu när vi är på samma plan kan jag dela med mig om hur jag upplevde kvällen och veckan.

Veckan började med studentskiva på måndagen, min första för året, där jag träffade massa trevliga människor (söta tjejer hehe) och en hel drös gamla kompisar som jag har glidit ifrån senaste året. Nästan alla hade varit på äventyr ute i världen (Austuralien, Kambodja, Uganda, Nya Zeeland, Laos, Indonesien, Thailand, Ecuador, Hong Kong you name it!) och själv har jag knappt rört mig utanför Stockholm. Resfeber!

Onsdagen var en enda lång show i livsglädje, människotro och excellens. Barcelona brottade ner, ett i inledningen piggt men ju längre matchen led avslaget, United och visade för världen hur fotboll skall spelas. Ett antal viktiga spelare (Marquez, Milito, Abidal och Alves) var ej tillgängliga men det hindrade inte följande jordgubbar i grädde att leka hem den största titeln i klubblagsfotboll. Matchomdömen:

• Guardiola ändrade inte mycket i taktiken inför matchen. Det gjorde han uppenbarligen rätt i.
• Valdes var inte stabil i målet men gjorde ändå sitt jobb med råge.
• Silverräven Sylvinho skötte sig utmärkt med en rutinerat försiktig inledning på vänsterkanten.
• Pique, Piquenbauer, fick sin revansch och har äntligen hittat hem.
• Yaya Touré är en magnifik jätte, i dubbel bemärkelse och klarade sin ovana uppgift utmärkt.
• Puyol var en jävla titan på högerkanten, vilken man! Vilket hår! Märktes knappt att Alves var borta. Puyol var superbra alltså.
• Bousquets, som flyttades upp från reserverna i början av året, satte inte många fötter fel
• Passningsgeniet, briljanten, dominanten och Guardiolas arvtagare Xavi slog knappt en pass fel och visade att det inte bara är anfallsspelare som borde vara med i diskussionen om Världens bästa fotbollsspelare. Kan man vara bättre än Xavi?
• Det skulle i sådant fall vara mannen som trots skada valde att spela matchen, Iniesta. Världens bästa mittfältare på de två sista tredjedelarna. Stark i hemjobbet, ostoppbar med bollen vid fötterna och väljer alltid det som är bäst för laget. Herregud.
• Henry hade till en början svårt att ställa om från superstjärna och center till en i gänget och ytter. Problemen i familjn och skadorna han drogs med gjorde inte saken lättare. Trots att problem med nacken inför matchen valde även han att starta. Ingen jättesuccé i denna match men samtidigt ingen spelare United kunde strunta i, stabil insats från fransmannen.
• Eto'o gör ingen kanonmatch totalt sett. Men vilket mål han gör. Vilket mål. Gör man mål, ett sådant mål, i en Champions League-final är man 1. Bra 2. Oantastlig. Han kunde legat och solat i mittcirkeln resten av matchen efter målet och ändå varit hjälte, hur viktigt mål som helst.
• När såg världen senast en spelare som Messi? Det är inte direkt Mikael Dahlberg vi pratar om nu. Explosiv, snabb, kvick, enastående bollkontroll, oberäknerlig, fantastisk bollträff osv osv osv. Lika bra att stoppa nu för jag kan fortsätta i evigheter. Ralf Edström-nicken som resulterar i 2-0 är bara ännu ett bevis på att det inte går att stoppa den man de i Spanien kallar för Loppan. Bäst i världen.

Tog jag i från tårna? Vill någon läsa om Unitedspelarna? Googla i sådant fall upp någon som orkar bry sig. Trippeln är tre titlar samma år. Det är vinnarna som skriver historien. Jag skrev det här.

Torsdagen och fredagen och lördagen var också helt fantastiska. Men det är en helt annan historia...



Pelle