A Non Smoking Generation

Whaduup! Efter lång (seg) sjukfrånvaro har jag äntligen ställt ut grillerna på isen igen. Jag rivstartade idag med att hänga på mysskolan Neptuniskolan i Järfälla. Härlig förstaklass, härlig lunchstämning och härlig andraklass. Härligt, helt enkelt.

Ikväll kom en barndomsvän på besök från Linköping som egentligen är mammas barndomsväns barn. Det där lät krångligt. Anywho, det var en trevlig middag som avrundades med våfflor, väl ackompanjerat av drottningsylt och grädde. Det fanns också hallon.

Nu sitter jag framför datorn och varvar ned för att sedan gå och lägga mig. Satt och skrattade på tunnelbanan (haha, är det bara jag som ibland läser det som tunnel-BANAN(gul, böjd)?) åt Chris Rocks spetslustiga best of film Kill the Messenger. Det är extra kul att kolla just extra roliga saker just på tunnelbanan eftersom det blir lite mer sport, plötsligt. Man vill ju, samtidigt som man har roligt, inte se ut som en fåne för att man skrattar rakt ut. Därför försöker man ju liksom hålla skrattet inne. Försöker.

Ofta spricker man ju förr eller senare. Gärna i ett ovanligt fult garv som man liksom pustar fram. Måste erkänna att när bubblan väl spricker brukar jag ibland se mig snabbt omkring för att försäkra mig om att jag inte har gjort bort mig inför några snygga tjejer. Pinsamt, jag vet. Så säg det inte till någon!

Bob Dylan spelade ikväll, appråpå tunnelbanan, som för övrigt var full till bredden från och med Globen. Borde kanske ha sett honom, nu när han fortfarande kan gå, stå, sitta, sjunga, spela. Well, well. Don't think twice it's allright?



Pelle