A Non Smoking Generation

Vänner. Ovetande. Insatta. Upplysta. Igår spelades den andra av två matcher i Champions Leagues åttondelsfinaler. Blaugrana jonglerade med Lyon som om de var Brommapojkarna p95, det hela slutade 5-2 efter mål i slutminuten av giganten/eleganten Seydou Keita. Henry, som satte två kassar, har sent omsider sprattlat till liv och börjat leva upp till de enorma förväntningar som vilat på hans axlar sedan ankomsten förra säsongen.

Källström gick efteråt ut och påtalade att Barca helt enkelt var ett nummer för stora. Bra, då kan vi lämna det.

För er som inte vet det så finns det alltid plats för ett lag, en spelare och en person till i hjärtat. Förrutom Barcelona, Ängby IF, AIK och, framförallt, Sverige så hade jag inför årets Champions League öppnat mitt hjärta och gett mina sympatier för ännu ett lag, AS Roma.

Jag är varken med- eller motgångssupporter egentligen, vilket jag tycker bevisas av det här inlägget. Bör även säga att jag, som grabb, var med Pappa och bror Tim och såg Lazio spela på Olympiastadion.

Jag hade två tröjor med mig hem. Den ena med Grande Pippos bror Simone Inzaghis namn och nummer på. Den andra med den största pojken i stadens namn. Il Capitano. Francesco Totti.

Man kan tycka att han är fåfäng, att han är barnslig, att han är oysympatisk, att han är oärlig, att han är bortskämd, tycka mycket, lite eller , helt enkelt, inte tycka någonting alls. Men är man en mästare är man bara en sak. Bäst.







Pappa brukar ibland påtala hur dålig en film är för, jag citerar, att "man redan i början vet hur filmen ska sluta!" Jag brukar, men en tibetmunks lugn och andakt, svara att det viktigaste inte alltid är var man hamnade, hur filmen slutade, utan hur man kom dit. Hur filmen fick dig att känna.

Totti vann u-21 Vm 1996 och har sedan dess bl a blivit utnämnd till Italiens bästa spelare fem gånger, blivit uttagen till VMs bästa elva 2006 och faktiskt vunnit VM 2006. Det var med Italien, det.

För det är lojaliteten till Roma som är det stora. Visserligen har han vunnit Serie A en gång 2001, Italienska Supercupen och Coppa Italia två gånger vardera samt plockat hem titeln som Skytteligavinnare. Men vad kunde inte Totti ha uträttat om han hade spelat i en större klubb, omgiven av större spelare? Det sägs att Totti under ett par års tid, varje julafton, fick en Real Madrid-tröja med nr 10 "Totti" på ryggen. Han var inte intresserad. Det Il Capitano brann, led och trånade var nämligen inte att vinna den titel han saknar, Champions League, bara för vinnandets skull. Skulle han vinna den, så skulle det tamefan vara med laget i hans hjärta, AS Roma.

Igår, mot ett vingklippt Arsenal, gick matchen till straffar. Totti var självklart säkerheten själv och satte sin straff i krysset. Men lika mycket som en spelare inte gör ett helt lag så varken kan, eller får, en spelare slå alla straffarna. Tonetto och Vucinic blev därför syndabockar då de inte pallade trycket när det väl skulle avgöras från 11 meter. Sorti, än en gång.

Här kommer vi tillbaka till mina sympatier. Egentligen höll jag inte tummarna för AS Roma igår. Men för Totti höll jag tummarna. Jag höll tummarna jättemycket och jättehårt. För er som läst tidningen vet ni att drömmen bara blev  till sand. Ingen Champions League-titel i år heller. Året då finalen, dessutom, skulle spelas på Tottis hemmaplan Olympiastadion. Det svider. Det gör ont. Men kommer tillbaka gör han, frågan är bara hur många gånger till.

För även om hans solbränna döljer de 32 levnadsårs, varav 15 i Romas A-lag, så går det inte att komma ifrån att smaken börjar försvinna från tuggummit. Att Tottis karriär faktiskt har ett slut. Roma borde vara oroliga, för en frälsare likt Totti växer varken på träd eller på fotbollsplan. Fråga Liverpool som precis som Roma inte har lyckats ta vara på sin Gerrardepok mer än en Champions League-buckla. Det är inte så bara förresten. För Totti, och Roma, har ju ingen.

Bäst av alla, som vanligt, sa Marcus Birro det i sin blogg på expressen:

"Gatorna är tomma. Fönstren är släckta hav. Min halsduk är påminnelse, som gamla kärleksbrev från en flicka som flyttade till en annan stad och träffade en annan.

Så här ser lidandets estetik. Den är ful som en gammal kärring.

Älskade Roma.

Det finns ingen där när jag vänder mig om.

Jag gar gatan fram, ser mig omkring då och då och upptäcker att ingenting annat än att jag är en ensam i hela världen."

Pelle