Gulblå sorg och svärta rakt igenom

Zlatan var inte Zlatan. Sverige torskade mot danskarna. Vi är på väg att missa vårt första mästerskap sedan VM 1998 i Frankrike. En av Sveriges och världens bästa fotbollsspelare genom tiderna har råkat ut för en personlig tragedi. Jag tror att det är bäst att vi tar det från början.

På torsdagen var jag som jag tidigare skrev och såg Bruce på Stadion. Älskvärt och bittert, som knaperbränd creme brulee med minttuggummi i munnen. Han spelade inte många av mina stora favoriter (tänker främst på Thunder Road, The River och Jungleland) men med Born to Run och Bruce på scen är det klagomålsförbud, det förstår ju vem som helst. Dagen efter, när besvikelsen ebbat och intrycken sjunkit in så var jag tillfred med erfarenheten. Minst sagt.

Blev inte heller sämre när jag öppnar min mailbox. "Grattis Pelle! Du har vunnit 2 biljetter till Sverige - Danmark imorgon kväll!".......JAAAAAAAAAA.........JAAAA.........JA!

För första gången skulle jag, i svenska landslagets Zlatantröja, få se Zlatan den store, den brunkige, den mäktige och hårfagra. Zlatan med guldskorna och citaten. ("Mmm, hon har haft det tufft ett tag nu...men de löse sajj.")

Brorsan, som självklart var den lyckligt utvalde efter devisen blod är tjockare än vatten, och jag började kvällen med ribs på O'Learys och åkte sedan till Råsunda och södra övre för att se Zlatan, Henke, Maestro och Mellberg tåga in. Det var så jävla vackert.

Solen tittade fram bakom molnen, Råsunda blev en scen ur Life of Brian och jackan åkte av. KOM IGEN ZLATAN! HEJA SVERIGE!

Efter typ 12 minuter börjar utförsbacken. Och då menar jag inte den typen av utförsbacke där man haha ååh vad kul vi har tjoohoo-åker ned och bromsas kontrollerat upp av att snön går över i gräs. Jag menar stup. Jag menar fritt fall. Jag menar slutstation betong. Jag menar en vägg i låtsastegel som krossar knäskålarna lika effektivt som dina drömmar faller i kras. Aj.

"Kongo"-Kim missar straff. Mikael Nilsson gör sitt livs misstag i ett av sitt livs viktigaste matcher. Danmark 1. Sverige 0. Henke får ett svårt läge på en hög boll i hög fart. Men ska Sverige till VM så måste man göra mål från 173 centimeter. Samma sak gäller även dig och vänsterskottet, Zlatan!

Resultatet håller sig. Sverige är förlorare och vi på hyllan är loosers. Så som jag investerar mina känslor i den här matchen, det här laget, det här landet. Och inget tillbaka, bara en tom och söndertacklad gräsmatta ligger framför mig och bror när vi går ner för södra övres trapphus. Tunga steg och en inre kamp mellan hopp och hopplöshet.

På söndagen nås jag av beskedet att Henrik Larssons bror hittats död i sin lägenhet. Landslagsledningen får höra det i andra halvlek. Efter matchen sträcker landslagsledningen fram en telefon till Henke med hans fru på andra sidan linjen. Är en dröm en lögn om den inte blir sann, eller är den något värre? Det samtal som Henrik Larson fick är en smäll som inte alla kommer tillbaka ifrån.

I efterhand är kanske inte 0-1 mot Danmark så illa ändå.

Gult, blått. Och svart



Pelle


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0