A Non Smoking Generation

Hela hösten har jag klarat att hålla mitt sötsug i stången. Det har många gånger varit svårt, ofta plågsamt. För det mesta har jag varit tvungen att tända av med något, typ russin eller varför inte ett hekto pata negra?

Nu är det dock dags att återvända till verkligheten. Har börjat planera allt mer för lund i höst, ser allt mer ut som att det blir på det viset för varje dag som går. Bestick, tv, soffa, rubbet måste styras. Tacka gud för att jag har ett jobb i vår och slipper åka ner barblottad.

För att inte midjemåttet ska öka i takt med mina personliga tillhörigheter har jag ordnat ett ställe att träna över vintern, tills dess att de andra lokalerna öppnar. Jag tränar just nu på Perific, där pappa jobbar, i ett stort rum fullt med lådor. Det är lite ensamt. Men vad gör man inte för konsten.







Som ni ser har jag inte förätit mig på knäck och aladinchoklad ännu. För varje träning jag gör känns det fortfarande som att jag tar ett steg närmare mina drömmar. The man with the Ultimate Moves. Combon vid 3.20 kändes helt okej. Nu gäller det bara att kunna göra så varje gång jag vill, hehe. Lättare sagt än gjort.

Går upp i ottan och åker dit för att träna imorgon. Ottan=10, typ. Windmill/backspin till swipe står på agendan. Ett par ideér jag kläckte senast måste jag uppdatera och repetera innan jag glömmer bort dom. 5 varv elbowheadspindrill skulle ju inte smaka illa det heller. Vi får se hur det går imorgon, lägger upp klipp sen.



Daamn it feels good to be a gaangsta



Pelle