Johnfuckingossi
Den här dagen skulle kunna ha slutat exakt lika illa som den nu ser ut att sluta alldeles, alldeles underbart. !. Började med att snooza bort kontrollen över alarmet, försov mig med mer än en timme. Tur som jag har började dock inte första besöket förrän klockan 11. Med lite stress hann jag dit utan problem, det enda som fick vänta var matintaget. Oproffsig som jag är har jag dock ingen klocka ännu utan kör med mobilen på ljudlös. Dagen till ära så var detta av stor essens då bror skulle smsa om han fick tag i biljetter till Johnossi ikväll. Eftersom jag fuckat upp det genom att inte fixat plåtar så kände jag mig av flera skäl tvungen att försökta ordna till röran jag ordnat. Telefonen har gått het till Södra Teatern senaste dagarna och efter ltie fixande och trixande kunde brorsan idag, efter att ha hängt på låset, lyfta three tickets to the gun show. VICTORY!
Det som såg ut att bli en i raden av rostiga milstenar, med minnen man helst glömmer, blev till guld. 18 carat gold som ekar mellan Kägelbanans robusta väggar. Schemat för kvällen blir alltså restaurang med min hitresta morfar följt av ännu en episk upplevelse med bandet i mitt hjärta. Tio utav tio möjliga.
Måste i farten nämna att 8F på Äppelviksskolan var en sjukt najs klass.
En av de sakerna som kittlar mest med Johnossi är inte deras episka låtar eller deras historia av helt sjukt bra gig. Trots att åren har gått, konserterna har vägt bly och skivor har släppts så går det inte ännu att se när äventyret ska sluta. Vad som döljer sig bortom horisonten vet vi idag bara är mer av samma vara, jorden är rund. Jag ser med glädje fram emot hur både John och Oskar blir runda, gamla och slipade. Och hur de på vägen släpper ett nytt album var annat får för att sakta men säkert spela till sig en plats i världssjälens Hall of Fame.
We meet again
Det som såg ut att bli en i raden av rostiga milstenar, med minnen man helst glömmer, blev till guld. 18 carat gold som ekar mellan Kägelbanans robusta väggar. Schemat för kvällen blir alltså restaurang med min hitresta morfar följt av ännu en episk upplevelse med bandet i mitt hjärta. Tio utav tio möjliga.
Måste i farten nämna att 8F på Äppelviksskolan var en sjukt najs klass.
En av de sakerna som kittlar mest med Johnossi är inte deras episka låtar eller deras historia av helt sjukt bra gig. Trots att åren har gått, konserterna har vägt bly och skivor har släppts så går det inte ännu att se när äventyret ska sluta. Vad som döljer sig bortom horisonten vet vi idag bara är mer av samma vara, jorden är rund. Jag ser med glädje fram emot hur både John och Oskar blir runda, gamla och slipade. Och hur de på vägen släpper ett nytt album var annat får för att sakta men säkert spela till sig en plats i världssjälens Hall of Fame.
We meet again
//Well you don´t build a city in a day
but in twenty years you should have something
and while waiting for the glory days to come
I sing a song
Kommentarer
Trackback
